Bankerna ojas över ränteduvorna
RÄNTEBRÅK. Ett annorlunda räntekrig har blossat upp i Sverige. Riksbanken anklagas för att höja räntan - för litet! Klagar gör bankernas experter som larmat om räntor upp mot 5 procent. Spådomarna har skrämt bolånekunder att binda räntan. Bra för bankerna, men kunderna kan ha åkt på en blåsning.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Professorerna Giavazzi och Mishkin utdelade skarp kritik. Inflationen har jagats alltför nitiskt med alltför hög ränta och förorsakat att arbetslösheten bitit sig fast på hög nivå. Riksbanken kritiserades också för att den börjat ägna sig åt bostadspolitik genom att försöka dämpa huspriserna med räntehöjningar. Inte Riksbankens bord.
Handfasta råd utdelades. För det första att Riksbankens penningpolitiska uppdrag gällde kampen mot arbetslösheten i lika hög grad som kampen mot inflationen. För det andra att nu låta bli nya räntehöjningar. Inflationen kan gärna, för första gången, få stiga, till och med över målet. Detta för att kompensera hushållen för de åtskilliga miljarder kronor de fått lägga på oskäligt höga räntor. För det tredje att Riksbanken ska skaffa sig egna och mer kompetenta prognosmakare och också lämna mer information om kommande prognoser för räntan och inflationen.
Nya riksbankschefen Stefan Ingves sågade rapporten och räntan som då var 2,75 procent har sedan dess höjts två gånger med vardera 0,25 procentenheter. Senast torsdag förra veckan. Höjningen var väntad, men inte resten. Av allt att döma har professorskritiken, trots allt, tagit skruv. Riksbanken presenterade för första gången en egen prognos och den fick bankexpertisen att ojas värre än värst.
Bankexpertisen som larmat om snabba, kraftiga höjningar och räntor på fyra, fem procent fick nu höra att Riksbanken inte alls gjorde den bedömningen. Riksbankens prognos hamnar långt under. Reporäntan (styr rörliga låneräntan) klättrar sakta uppåt mot 3,75 procent år 2010. Den kan bli högre, men den kan också bli lägre.
Visserligen går konjunkturen på högvarv, allt fler får jobb och regeringens skattesänkningar ger hushållen mer att köpa för. Men i regeringens finanspolitik finns också motverkande krafter, resonerar Riksbankens prognosmakare.
Den kraftiga nedskärningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder skickar ut 10 000-tals människor i öppen arbetslöshet. Fler som konkurrerar om jobben, håller nere lönerna. Den försämrade a-kassan med höjda avgifter, slopade avdragsmöjligheter och sänkt ersättning, liksom sänkt ersättning till sjuka och föräldrar som är hemma med sjuka barn, gör att en mängd människor får mindre pengar att handla för. Köpfesten balanseras.
Dessutom går det mesta av den ekonomiska stimulansen till dem som redan har mest. Läge för mer sparande snarare än mer konsumtion.
Farligt när Riksbanken gör egna prognoser, folk kan tro att det är löften, och allt kommer att bli hemskt och jättefel, gnäller storbankernas ekonomer. Visst, det är en prognos, något som Steefan Ingves noga framhåller. Och den kan slå fel. Men storbankernas expertis har också de bara prognoser att komma med och deras gissningar har nästan alltid slagit fel.
Sämsta prognoserna har Handelsbanken, Svenskt Näringsliv, SEB och Handelns utredningsinstitut stått för. Dessvärre har Riksbanken byggt sina räntebeslut på de prognoserna. De har gjort folket fattigare och bankerna rikare. Om Riksbanken istället lyssnat på Konjunkturinstitutet och LO-ekonomerna hade av allt att döma sysselsättningen ökat för länge sedan.
Att Riksbanken äntligen skaffat egna prognosmakare och inte förlitar sig på storbankernas
sibyllor, känns i alla fall som en framgång. Ett tecken på att Riksbanken tänker leva upp till "oberoendet" och att jobben framdeles väger
lika tungt som inflationen när styrräntan sätts.