De som ställt förhoppningen till att Maud Olofsson skulle återupprätta den folkrörelseroll som partiet haft som bärare av glesbygdens och de små tätorternas problem har inte haft mycket att hämta.
Storstadscentern desto mer.
Någon framgångslinje har heller inte omsvängningen av politiskt fokus varit. Tillsammans med Kristdemokraterna kämpar partiet om att inte ha de lägsta opinionssiffrorna i högeralliansen. Och man tassar kring den farliga fyraprocentsspärren.
Maud Olofsson blev aldrig den karismatiske och kraftfulle centerledare som hennes förespråkare en gång satte hoppet till. Med sitt engagemang för nyliberalismen och Timbro-högern har hon däremot delvis raserat den folkrörelseprofil centern ändå haft.
I stället har det nya Centerpartiet försökt slå in sig i storstäderna.
En nästan omöjlig uppgift. Här finns redan borgerliga partier med tydlig högermarkering. Centern har knappt fått in foten medan sympatisörerna i landet känt sig bortglömda.
Ingen i dagens partiledning tycks längre lyssna på de argument som säger att ett fortsatt engagemang för småfolket också borde vara är en viktig del av Centerns framtid. En politik som tidigare gett partiet framgång, men som nu anses som föråldrad och kanske felaktig.
Sannolikt har Centern fortfarande större förutsättningar till framgång i glesbygdslänen än på Östermalm. I glesbygd och mindre kommuner har man fortfarande hyggligt med medlemmar och en väl fungerande organisation.
Ett klassiskt folkrörelseparti har körts över av ett nytänkande utan riktigt fotfäste i de djupa partileden. Det som skett de senaste åren är att gamla centerpartister, i sin folkrörelsetradition, känt sig allt mer främmande inför partiledningens framfart.
Nyliberala flumidéer är inget att bygga en politisk framtid på.
Centralstyrningen inom Centern är dessutom skarp och tydlig.
Partiledningen har kört sitt lopp, men framgångarna har varit minst sagt marginella eller helt osynliga.
Centerns tidigare bas i den svenska landsbygden har med den nya politiska inriktningen mer eller mindre försvunnit . Om nu allt detta med försämringar av a-kassa, sjukförsäkring och jakten på förtidspensionärer slår fel riskerar partiet att hamna i en framtida identitets-och legitimitetskris.
Det kan aldrig vara "spännande" att få det sämre. Något som drabbat allt fler i vårt land under den nuvarande regeringens maktinnehav och för detta har Centerpartiet ett stort ansvar. Därför ska det bli spännande att se vad en ny partiledning kan åstadkomma nu när Maud Olofsson avgår. Om några veckor lär vi få ett svar. Och ny partiledare ska väljas i september.