LEDARE: Att vara bäst på att brinna

Partiet har hittills, är bäst att säga, inte kunnat formulera en övertygande politisk strategi inför valet 2010. Rådslagen pågår.
Partikongressen 2009 ska lägga fast den nya politiken.
För att lyckas behålla alla nya sympatisörer, och locka tillbaka medlemmar som flytt, krävs en tydligare politik och en politik som gör att människor känner igen sig i sitt parti. Nu är något på gång.
Förhoppningen är också att socialdemokraterna hittar rätt när man nu söker sig fram till en förnyad socialdemokratisk politik med grunden i det gamla; trygghet, solidaritet och rättvisa.

Människor är inte dumma. De genomskådar det politiska skådespelet.
Samtidigt som alliansregeringen slår sig för bröstet för att landets ekonomi går bättre än på år och dar fortsätter nedskärningarna i välfärdssystemen. Något av de små stegens politik.
Ute i kommuner och landsting räcker inte pengarna till för vård, skola och omsorg. Och vem ska ta hand om de nya arbetslösa, som lämnat a- kassan? Kommunerna förstås och socialbidrag.
Det kan handla om miljardbelopp om lågkonjunkturen blir så djup som så många ekonomiska experter förutspår.
Nej, högerregeringen befinner sig en helt annan värld än de arbetslösa, sjuka och förtidspensionerna och alla andra som har det svårt att få ekonomin att gå ihop.
De är de sämst ställda som får betala för den nya regeringens så kallade reformer. Vi har inte en regering för hela svenska folket, utan framförallt för dem som redan har det bra.

När en ung ensamstående arbetslös kvinna med ett förskolebarn tvingas söka jobb i hela landet, eller en 59-årig kvinna som bott på samma ort i hela sitt liv och haft fast jobb i över 30 år måste söka jobb i hela landet för att få behålla sin a-kassa går självfallet skam på torra land
Båda är rotade med lägenhet och villa, släkt och vänner. Men Reinfeldt tiger.
Högeralliansens har delat upp medborgarna. I den som är unga och friska och arbetsföra och som får vara med på tåget och så den stora grupp som hamnat på efterkälken och som ska få det allt svårare att klara sig.
Socialdemokraterna kan sitta lugnt på åskådarplats och åse tafattheten och den politiska tondövheten. Hittills är det i bästa fall tio procent av det svenska folket som med råge fått betalt för att de röstat på högeralliansen.
De tillhörde redan före valet de som hade det bäst i vårt samhälle. Nu har de fått lite till och hoppas säkert på mer.

Det alliansen inte förstått är att människor slår vakt om välfärd och rättvisa. Fredrik Reinfeldt är förvånad över att vanliga löntagare i låg-mellanlönenivåer inte förstått att de fått skattesänkningar, men den syns ju inte.
Innan den hamnat i plånboken har den ätits upp av ökande kostnader, sämre sjukförsäkring och a-kassa. Därför är det inte förvånande att högeralliansen har problem.
Det smygande systemskiftet är redan genomskådat. De nya moderaterna har visat sig vara som de gamla.
Det regeringen saknar är respekt för människors vardagstillvaro.
Visst kan Fredrik Reinfeldt med viss ironi i rösten meddela svenska folket att förändringar gör ont, men om de dessutom gör ont i verkliga livet uppfattas Reinfeldt som enbart en cynisk politiker helt utan känsla för dem som har svårt att få tillvaron att gå ihop.
Eller livspusslet som det heter i Täby.
Människor vill ha makt över sin egen vardag. Inte hunsas av a-kassa och försäkringskassa. Något högeralliansen inte förstått.

Ledare: Att vara bäst på att brinna