Att uppfostra medborgarna
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Alla politiska diskussioner brukar leda fram till att skolschemat ska justeras och på ett tidigt stadium börja mjuka upp det unga släktet, just när de är som mest värnlösa och lättast tar till sig "information".
Trots den gedigna utbildningen och uppfostran tenderar dock medborgaren att snabbt retardera in i letargi och indolens (vilket på svenska betyder "blir en lat idiotisk soffpotatis). Därför är staten hela tiden där och försöker pigga upp och komma med goda förmaningar även efter att vi lämnat koltåldern.
Vi får undervisning i hur vi ska sköta våra kroppar, köra bil på vägen och ta det lugnt med alkoholen när vi blivit pregnanta. När det gäller det senare är staten oerhört angelägen om att ge oss lite fingervisning om hur vi ska sköta det sexuella.
Det senare området visar dock att det inte är så lätt att vara en uppfostrande stat. Staten försökte en gång i tiden övertyga oss om att vi måste sova med händerna på täcket - en uppfattning som fortfarande finns kvar i en del andliga provinser - men påföljden var att allt fler lärde sig självbefläckelsens konstarter. Och idag onani lika naturligt som att gå på muggen.
Ju mer staten försökt påverka våra sexualvanor desto mer bångstyriga har medborgarna blivit. Antalet aborter och sexuellt överförda sjukdomar ökar, har staten konstaterat, och efterlyser därför mer uppfostran. Och ju mer vi blivit skrivna på näsan om att vi bör ge tusan i alkoholen, desto djupare har vi tittat i glaset.
Ett århundrade av alkoholpolitiska aktiviteter visar sig nu betyda att vi dricker mer och mer, har roligare och roligare, att vi skiter högaktningsfullt i vår goda uppfostran och plockar med oss ett par ton alkoholhaltiga drycker från semestern. Varor som vi sedan bär ner i källaren så att vi (och våra tjyvaktiga, ouppfostrade barn, som i skolan fått lära sig allt som finns att lära sig om hur skadligt det är att dricka alkohol) kan förse oss när andan faller på.
Staten har också försökt berätta för oss vad vi bör och inte bör äta. Och ju mer staten lagt sig i våra grytor, desto fetare har vi blivit. Staten har också upptäckt att medborgarna är lite slarviga med att betala skatten och inte alltid helt ärliga när de bidragar sig fram i tillvaron. Staten försöker därför ta oss i hampan och få oss att återvända till den rätta vägen och fortsätta lämna ifrån oss två tredjedelar av allt vi tjänar till alla de goda syften, inklusive uppfostran, som staten ägnar sig åt.
Den nuvarande regeringen gick till val på, som de bedragare de är, att staten skulle göra mindre med propaganda. Men ganska snart så visade det sig att de var mer uppfostringsbenägna än mången sosseregering.
Exempelvis har staten fått för sig att uppfostra medborgarna till att inte bli kommunister. Vilket antagligen leder till, som vi sett ovan, att det blir precis tvärtom.
Viljan att uppfostra medborgarna är något som är starkt kopplat till maktinnehavet. Inget maktinnehav kan bara bygga på hot om våld eller fängelse eller böter eller andra direkta åtgärder. Makten behöver samförstånd, alltså att människorna inte bara lyder köttsligt utan också andligt. Och i dag ägnar sig staten åt att uppfostra bort dumheter som de tidigare försökt uppfostra dit. Staten har gjort sig självförsörjande på att korrigera sina egna misstag.
Men kanske är dessa tider över. Vi lyder inte. Vi protesterar inte heller, för inget tyder på att maktens män och kvinnor längre har några andra befogenheter över våra liv än vad någon annan har.
Vi reagerar för statens pekpinnar ungefär som vi reagerar över ett hastigt passerande regnväder. Vi tar oss in under tak och låter det blåsa bort. Själv är bäste dräng.