Den stora och frågan för allt fler, och inte bara politiker, är hur den framtida välfärden ska se ut. Jobben och tryggheten på jobben.
Målet, kanske utopiskt, borde vara en trygg välfärd och arbete åt alla. Ett mål som Olof Palme formulerade redan på 1980-talet.
Om några dagar har det gått 30 år sedan Palme mördades, men hans rättvisepatos lever än och är för många fortfarande en grundbult för ett samhälle som inkluderar alla oavsett kön eller bakgrund.
Grunden är att när människor har ett arbete och känner trygghet skapas förutsättningar för att bygga vidare på den långsiktiga välfärdsmodell som Olof Palme ville se förverkligad och som de flesta av oss förhoppningsvis fortfarande värnar om.
Detta som motsats till den borgerliga synen på arbete och välfärd där man inte sällan misstänkliggör människor som värnar om ett rättvist och därmed jämlikt samhälle.
Samtidigt vet vi att allt fler idag aldrig tas emot på arbetsmarknaden hur mycket de än vill ha ett jobb. Det kan bero på ålder, det kan bero på handikapp, det kan bero på vilket land du kommer ifrån.
Dörrarna är stängda.
De som av olika skäl inte kan arbeta, och de som inte får ett jobb, måste därför garanteras en dräglig försörjning. Det är viktigt. Detta i motsats till den högerpolitik som bland mycket annat vill försämra både a-kassa, sjukförsäkring och nivåerna i förtidspensionerna.
Över åren har arbetsmarknaden blivit allt tuffare. Arbetstempot är högt uppdrivet. Vi måste inse att alla inte lika produktiva. De som hamnar på efterkälken måste också ha en framtid.
Riskerna med en orättvis fördelningspolitik uppenbara. Den leder till en fortsatt urholkning av samhällssolidariteten och till att människor passiviseras. Vi ser det i ett allt lägre valdeltagande i de förortsmiljöer som är mest utsatta av arbetslöshet, sämre skolor, sämre sjukvård och allmänt sämre samhällsservice.
I sin yttersta konsekvens ser vi allt fler tecken på att de som lever i den nya fattigdomen också bryter med det samhälle som vänder dem ryggen och där alla vägar till en bättre tillvaro tycks blockerade. Vi ser ett allt mer segregerat samhälle.
Trygghet för alla måste därför vara en rättighet. Inte minst i dessa tider med en och till synes okontrollerad invandring som ger upphov till allehanda ryktesspridning, oro och främlingsskap.
Att otryggheten breder ut sig i våra storstäders förortsmiljöer är sedan länge en realitet och synes sprida sig över landet, där socialbidragstagare och invandrare samlas i allt mer förslummade förortsområden.
Översatt till dagens politiska vardag står valet mellan å ena sidan sänkta skatter och minskade offentliga åtaganden och behovsprövade bidrag och å andra sidan en generöst tilltagen skattefinansierad gemensam sektor och ett socialförsäkringssystem av generell karaktär.
För var och en efter behov.
Idag något av en utopi, men en gång var det ryggraden i Olof Palmes förhoppning om det framtida samhället.