Att leva på hoppet
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Redan i dag, måndag, åker de fyra borgerliga partiledarna till Varberg för att starta om de politiska batterierna. Utgångsläget kunde vara bättre. Även om Reinfeldt och hans sällskap kunnat dra nytta av det självmål som Mona Sahlin svarade för när hon uteslöt vänsterpartiet från en framtida regeringskoalition till vänster.
Rödgrönt ska det vara, men bara mellan s och mp. Vänsterpartiets vara eller icke vara i ett samarbete är en fråga som kommer att förfölja Mona Sahlin ett bra tag framåt.
Allianspartierna siktar självfallet lika mycket på att vinna valet 2010 som någonsin Mona Sahlin och den eventuella konstellation som vänsterblocket kommer att ställa på fötterna inför valet. Problemet för högeralliansen är att den saknar förtroende. Som de flesta vet är ett förtroende lätt att rasera men svårare att bygga upp.
Sällan har en regering så snabbt tappat i opinionsstöd som den nuvarande. Från Fredrik Reinfeldt har vi hört att de tuffa beslutet för att förändra Sverige skulle tas i början på regeringsperioden.
Sedan skulle skördetiden komma. Av detta syns inget just nu och det är mindre än två år till nästa val.
Enligt gamla märken, och de håller inte alltid, har tidigare borgerliga regering som mest lyckats förbättra sina siffror med omkring två procent fram till kommande val. Fredrik Reinfeldt och hans allians måste alltså fixa storverk för att behålla makten efter 2010, men inget är förstås är omöjligt även om tiden rinner i väg och allt snabbare ju närmare valet kommer. Hittills finns inget radikalt i alliansens politik som skulle innebära ett större ljus i mörkret.
Skillnaden mellan blocken är fortsatt tydlig. Oppositionen leder med
13-15 procent i opinionsmätningarna. Socialdemokraterna är fortsatt större än de fyra borgerliga partierna tillsammans. Allt medan kristdemokraterna får kämpa förtvivlat för att hålla sig över fyraprocentsspärren. Inte heller Jan Björklunds folkparti eller Maud Olofssons centerparti rosar den politiska marknaden.
Moderaterna är ensamma överlägset större än sina tre små satellitpartier tillsammans.
Nu har alliansen att tampas med världsomspännande finanskris och en lågkonjunktur som ingen vet hur djup den kan bli. Det vi redan vet är att varslen om uppsägningar inte varit så omfattande som nu sedan 1990- talet. Samtidigt har högeralliansen försämrat för människor att klara omställningen från arbetslöshet till jobb genom att ha skrämt bort människor från a-kassan.
Trots motgången med Ohly sitter fortfarande Mona Sahlin med trumf på hand, men det gäller att spela korten väl. Alliansen får fortsätta leva på hoppet.