Det är tyst om regeringens förslag att inrätta en oberoende institution för mänskliga rättigheter (MR). Förra sommaren gick statsråden Alice Bah Kuhnke (mp), minister med ansvar för mänskliga rättigheter, samt Margot Wallström, (s) utrikesminister, ut i en stort uppslagen debattartikel i DN där regeringen föreslår en sådan institution.
Sedan har det som sagt varit tyst. Kan det hänga ihop med att regeringen fattat beslut om begränsat flyktingmottagande? Och nyss gick civilminister Ardalan Shekarabi (s) ut med att regeringen är öppen för att undersöka förbud mot tiggeri. Dessa åtgärder och förslag rimmar illa med mänskliga rättigheter.
Ett skäl till att ha en MR-institution är att Sverige har kritiserats 20 gånger av FN:s kommitté mot tortyr. Det har bland annat gällt avslag av asyl då FN-kommittén bedömt att det finns risk för tortyr vid ett återsändande. Andra gånger har det gällt så kallad ”rendition” (ung. extraordinära överlämningar). Det främsta fallet var när CIA (Central Intelligence Agency, amerikansk säkerhetstjänst) närmast kidnappade två egyptier och flög dem till Egypten. En av dem fängslades och utsattes för tortyr där. Men det har också handlat om svenska häkten som ansågs vara bedrövliga.
Sverige har också upprepat kritiserats av FN för att en MR-institution saknas. Flera gånger har Sverige fällts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Europadomstolen.
Förslaget om en oberoende institution kommer ursprungligen från en utredning som gjordes 2010. Därefter har det inte gjorts så mycket från regeringshåll för att verkligen få till en sådan institution även om vissa politiker i alliansregeringen drev på arbetet för mänskliga rättigheter, exempelvis Erik Ullenhag (fp).
Regeringen aviserade en strategi för mänskliga rättigheter inför sommaren. Nu väntas den under hösten, enligt Andreas Norlén (m), ordförande i riksdagens konstitutionsutskott. Ett antal moderater skrev en motion till riksdagen om att den bör ställa sig bakom en sådan institution. Regeringens strategi väntas innehålla ett förslag om en MR-institution. Därefter ska det bollas tillbaka till riksdagen som ska besluta om en utredning hur tillskapande av en sådan institution ska gå till.
Det tar alltså flera år innan en MR-institution ser dagens ljus. Så är det demokratiska arbetet. Något att vara tacksam över är att det råder hyfsad politisk enighet över blockgränserna om det ska ske. Moderaterna ligger på och Liberalerna omhuldar mänskliga rättigheter.
I regeringen är det främst är Miljöpartiet som är intresserat av mänskliga rättigheter. Socialdemokratin har svårare att ta till sig konceptet MR på grund av att det finns ett ideologiskt motstånd. Mänskliga rättigheter är ursprungligen en liberalideologisk skapelse och fäller främst enskilda vars rättigheter kränkts. Socialdemokratins paradidé är jämlikhet på ett strukturellt plan. Politiker säger ofta att en måste ha två tanker i huvudet samtidigt. Tillämpa det.