Att ha rätt och att få rätt
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Eller är det bättre att hålla sanningens fana högt och vägra schackra med den elaka omvärlden? Och därmed kanske bli bortdribblad av dem som är beredd att dölja sina verkliga syften?
Grundfrågan är således om politiker ska försöka få makt genom att vara taktiska, eller om de ska säga exakt som de tycker, även med risk att de därmed aldrig får någon makt? Är det säkert att den som har rätt också får rätt?
Det förs nu bland socialdemokrater en diskussion om begreppet "utanförskap". Några menar att det understödjer ett borgerligt värderingsskifte. Peeter-Jaan Kask var en smula kritisk mot detta häromdagen här i PT. Jag instämmer.
Vi som sysslar med propaganda och PR tycker förstås att det där med "utanförskap" var genialiskt. Det erövrade det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet och snattade arbetarrörelsens moraliska upprördhet.
Det gav till resultat att moderater plötsligt kunde börja citera gamla s-program med formuleringar om att "folkets vilja till arbete är vår främsta tillgång".
Socialdemokraterna blev så överraskade över att alliansen fräckt försökte stjäla deras politiska formuleringar att de helt tappade koncepten och började yra om bidrag istället för arbete.
Trots att de själva varit med och bygga bilden av ett grundläggande problem. När de talat om ungdomsarbetslöshet, integrationsproblemen, svårigheterna att få långtidsarbetslösa i sysselsättning, handikappades problem och så vidare.
Socialdemokraterna hade själva sett till att sätta fokus på att det finns ett problem med den nya arbetsmarknaden, att vi riskerar få tillväxt utan ökad sysselsättning.
Inte minst har socialdemokraterna poängterat att de höga kraven i kunskapsekonomin leder fram till en mycket tydligare indelning av ett A och B-lag på arbetsmarknaden. Vad alliansen gjorde var att sätta en bra rubrik på alla dessa känslor.
Med "utanförskap" formulerade de en övergripande paroll som täckte in människors funderingar kring varför ungdomar och välutbildade inte hittar någon som vill köpa deras arbete, varför invandrarna tvingas leva på bidrag och varför äldre förväntas gå i pension just när de är som bäst.
Kask konstaterar i PT:
"Utanförskapet blev en valvinnare för de borgerliga, inte för att väljarna gick på de borgliga siffermanipulationerna utan för att de kände att alliansen tog upp ett verkligt problem."
Men, Kask påminner om att svinhugg går igen:
"När nu nästan hälften av den borgerliga mandatperioden gått kan vi konstatera att alliansen inte heller har löst problemet."
Det socialdemokraterna nu borde lägga krut på är att formulera en trovärdig politik för hur utanförskapet ska angripas. Inte tjafsa om vilka ord som ska användas.
Alliansen satte fingret på ett reellt problem. Det är där som diskussionen ska ta sin början. Att de dribblade med siffror och lindade in sina politiska lösningar i någon slags ideologisk sockervadd har inte med saken att göra. Det sysslar alla politiska partier med.