Att förtränga det pinsamma
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Låt oss taga världen som den är, låt oss inte vara ideologer."
Vad menade han med det?
Marx menade att ideologi var invanda föreställningar som förhindrade folk att se hur verkligheten såg ut. Människor tenderar att sila information så att det passar deras fördomar. Folk söker efter att bekräfta sin världsbild. Folk vägrar ta till sig sådant som hotar verklighetsuppfattningen.
Således kan människor leva i ett dött äktenskap i årtionden, rösta slentrianmässigt på samma parti oavsett partiledare eller program, titta på tv på kvällarna trots att det inte längre ger någonting, utföra rutiner på jobbet trots att det vore rationellt att göra på ett annat sätt.
Vi går således i invanda spår därför att vi av överlevnadsskäl är konstruerade så att vår världsbild ska vara intakt.
Av samma skäl gick vi också till Söndagsskolan som barn, trots att våra föräldrar inte var speciellt religiösa.
Varför, kära medborgare, skickade mamma och pappa iväg dig på söndagarna?
Fundera en stund över detta.
Vad kommer du fram till?
Jo, mamma och pappa ville vara ifred en stund på helgen. Barnen i huset störde deras intima planer. Därför kom kyrkans lilla erbjudande om avlastning att passa som hand i handske.
Det är en brutal insikt som drabbar alla som plötsligt inser att de skickats till söndagsskolan därför att mor och far ville ha sex.
Vi vägrar ta till oss detta. Vi är så sammanvävda med barndomsidyllen att vi förtränger det som är pinsamt, förskräckligt eller traumatiskt. Och även om vi själva är förtjusta i sex så vill vi inte tänka tanken att föräldrarna ägnat sig åt slikt.
På samma sätt har vi en hang up på kungahuset.
Monarkin har en fast plats i våra svenska medvetanden därför att kungen har varit Storpappa. Vår relation med kungahuset är som en familj. En nationell familj. Vi har en nedärvd respekt för denna institution som spiller över på vem som än är innehavare av ämbetet. Kungen är kung. Vi vill inte att denna respektabla del av vårt kollektiva medvetande ska solkas ner med fruntimmershistorier och diverse orgier.
Kungen ska, som vår extrapappa, vara ren. Drottningen ska vara vår mor, fast med ett skimrande diadem.
Därför tror jag också att boken om kungens leverne - som jag inhandlat för nästan 400 spänn och besviket bläddrat igenom
efter saftiga detaljer - kommer att ha begränsad politisk betydelse. Kungahuset står fast kvar i den svenska myllan. Vi vill inte ta till oss innehållet. Låt kungen vara kung, låt vår mamma och pappa vara ifred.
Om ett halvt århundrade kanske en ny generation kan ta till sig det traumatiska faktum att Sverige haft en levnadsglad kung, som på grund av folkets ideologiska slummer klarade av att ha sina
eskapader ifred.
Tiden är oöverträffad som befriare.