Åter är det dan före dan
JULEFRID. Så står vi inför en julhelg igen. Av någon märklig anledning går åren allt fortare. Beror det bara på att tempot i samhället skruvats upp, att vi ska hinna så mycket och vara så duktiga. I dag är det dan före dan, så stressen och jäktet lär fortsätta några timmar till. De sista inköpen för julen ska klaras av, men snart kommer tystnaden och ron. I alla fall för de flesta av oss.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Skönt är att det politiska käbblet tystnar för någon eller ett par veckor. Man får leta efter nyhetsprogrammen i radions och tevens sändningstablåer. Som vanligt är radion bäst, men visst behöver vi alla en ordentlig andhämtningspaus då och då under året. Julen är den främsta av dessa. Om än så kommersiell.
Visst har jularna förändrats. Den egna barndomens jular står alltid i ett särskilt skimmer. Det var alltid gott om snö, minns jag. Julklapparna var inte så märkvärdiga och så många som de måste vara i dag, men ofta de önskade. Det mesta av julmaten gjordes hemma. Nu kör vi med halvfabrikat, men håller oss så nära den gamla traditionen som vi någonsin kan. Tiden är slimmad för alltför utdraget julstök.
I dag kan alla datoranvändare med ett enkelt mejl beställa sina julklappar istället för att rusa runt i en massa butiker, men även det är en tradition om än svettig.
Nu när vi nästan julhandlat färdigt för i år beräknas vi ha gjort av med nära 50 miljarder kronor. Det är någon miljard kronor mer än förra året. Enorma pengar. Minst 200 000 svenskar har i år valt att fira julen på varmare breddgrader. Och jag som alltid trott på en vit jul, men i år är den grön. I alla fall där jag bor i norra Hälsingland. Grön jul gör en vit påsk, hette det i det gamla bondesamhället. Så vi vet vad vi kan vänta oss.
Samtidigt vet vi att det finns människor i det här landet som inte har råd att fira jul, för vilka julen är en plåga liksom alla stora helger. Tänk en stund på dem. De behöver oss, alla de undansatta från flyktingen till den bostadslöse. Ett samhälle som kan spendera 50 miljarder i julhandeln borde också kunna klara sina uteliggare och sina fattiga. De finns mitt ibland oss även om de inte syns.
Under årets mörkaste tid har vi alltid längtat efter ljuset. Ett sätt att bryta det mörka har varit att bjuda till fest. Från midvinterblot med hedniska förtecken firar vi i dag julen med kristna förtecken. Även om de flesta av oss i vårt sekulariserade samhälle inte har riktig pejl på detta.
Det är jul och det är helg. En andhämtningspaus och lite tid för eftertanke innan allt det vanliga rullar igång igen. För många av oss väntar ett år av förändringar. Högerregeringen har börjat peta i välfärden och förbereder ett systemskifte.
De som har ett jobb, de som redan har en god lön ska få det bättre medan många får det sämre. Det har varit hårda klappar från Fredrik Reinfeldt och hans två närmaste ministrar: Anders Borg och Sven Otto Littorin. Hårda klappar som drabbar arbetslösa, sjuka, förtidspensionerade och de som är lågavlönade. För många innebär därför årets julhelg en oro för framtiden. Kommer det mera?
Trots oro kan vi koppla av för några dagar. Ta igen oss. Umgås. Sedan är det bara att ta nya tag igen. Det står aldrig stilla. Även om vi ibland skulle önska det.
En riktigt God Jul !