Det finns en rörelse för en översyn av den nuvarande arbetstidslagstiftningen. Knäckfrågorna är om arbetstiden ska bibehålla som den är idag eller ska kortas avtalsvägen eller genom lagstiftning. Det finns goda förespråkade för samtliga dessa linjer.
Inom flera av LO:s förbund, framförallt industriförbunden, men också inom Kommunal, har man under senare år avtalat fram arbetstidsförkortningar. På många håll har ökad flexibilitet i arbetstiden förverkligats avtalsvägen. Idag är det fler som jobbar mer vid produktionstoppar och mindre när produktionen är lägre. Med bibehållen lön.
Samtidigt är misstänksamheten stor bland många av LO:s medlemmar mot så kallad flexibel arbetstid, som ofta ses som en åtgärd som ensidigt, och ibland godtyckligt utnyttjas av arbetsgivaren.
Historiskt har vi successivt sänkt arbetstiden. Även om det var ett tag sedan detta skedde lagstiftningsvägen. Då minskades arbetstiden utan att välfärden hotades eller lönerna sänktes. Något som måste vara utgångspunkten även vid en framtida arbetstidsförkortning.
Nu ser hela Sverige inte riktigt lika ut. Det går inte att generalisera vad gäller arbetstiden. Från 1920 till dags dato har årsarbetstiden för en heltid sjunkit från 2 500 till cirka 1700 timmar. Men inte lika för alla. Vi har olika behov, olika villkor. Och framförallt olika inkomster.
I första hand måste ansvaret för en arbetstidsförkortning läggas på arbetsmarknadens parter. Om den vägen inte visar sig framkomlig måste en lagstiftning komma ifråga. De arbetstidsförkortningar som skett avtalsvägen har varit alltför marginella för att ha någon större betydelse.
Framförallt handlar en arbetstidsförkortning om sociala vinster för samhället i stort.
Där försök med sextimmarsdag genomförts, bland annat i ett antal kommuner, har resultaten varit positiva. Sjukfrånvaron har blev lägre.
Arbetsskadorna minskade. Trivseln ökade.
Priset för en kortare arbetstid betalas i vilket fall som helst av dem som jobbar. Visst vore kortare arbetsdagar en stor lättnad för många med tunga eller psykiskt slitsamma jobb. Inte minst inom de kvinnodominerade vård-och omsorgsjobben. Men även inom handeln.
Resultat som vi måste ta på yttersta allvar i ett samhälle, där jäkt och stress och ett uppskruvat arbetstempo skapat nya sjukdomsbilder och utbrändhet. Hur arbetstiderna ser ut är dessutom avgörande för hur vi kan förena arbete med familjeliv. Framförallt vore kortare arbetstid en reform småbarnsfamiljer.
Detta tunga argument som inte kan förbigås när och om en arbetstidsförkortning på allvar hamnar på den politiska dagordningen.
Även om det inte finns utrymme för en lagstadgad, förkortad arbetstid just nu, betyder inte det att frågan hålls levande.
Sedan ska man komma ihåg att det även finns många, framförallt deltidsanställda kvinnor som efterfrågar heltidsjobb med en lön som de kan leva på. Något som självfallet måste läggas i vågslålen. Det finns trots många fördelar med kortare arbetstid tveksamheter så länge lönefrågan inte är löst.