Arbetar arbetare?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den gängse bilden av en arbetare är den muskulöse proletären som står i rök och damm med spett eller skiftnyckel i hård kamp mot
ackord och basar.
Men det är en historisk bild. Samhällsförändringar har gjort att dagens arbetare sitter i relativt trevlig miljö framför monitorer och övervakar produktionsprocesser som blir allt mindre muskelkrävande.
Samtidigt har jobb som tidigare ansågs mer ombonade - framförallt sjukvården - blivit allt mer slitsamma och otacksamma.
Vi har fått en service- och kunskapsekonomi där allt fler duschar före jobben. Och de som måste tvätta sig innan de går på muggen blir allt färre. Där politikberoende arbetsplatser är sämre än de privata.
Arbetaren har dessutom ett eget hus, bil och inte sällan sommarstuga. Eller förväntar sig att med jämna mellanrum åka på utlandssemester, inte minst om allemansfonderna utvecklats till det bättre. Yrkes- och privatlivet blir allt mer "tjänstemannafierat".
Men samtidigt som arbetet som sådant blivit bättre och tryggare har förutsättningarna för att behålla jobben blivit mer osäkra.
Näringslivet har gått från seriespel till cupspel. Företag som i dag är stora och starka kan i morgon vara sålda och uppstyckade. Industrin har hela världen som tillverkningsplattform och det ställer allt större krav på flexibilitet och dynamik. Även politiken svajar fram och tillbaka och ger politikberoende arbetsplatser otrygghet.
Den som inte har hög, ständigt uppdaterad kunskapsnivå, kombinerad med social kompetens och förändringsvilja, har svårare att vara anställningsbar.
Utvecklingen kräver att den som vill vara med på banan också är beredd att hela tiden sadla om från en bransch till en annan, men också att byta bostadsort.
På ett sätt kan vi således säga att arbetaren tenderar att allt mer likna tjänstemannen. Men samtidigt har tjänstemannens situation allt mer börjat likna daglönarens.
En arbetare är därför en person som säljer sin arbetskraft på marknaden. Vad den kraften kan bestå i varierar. Några säljer muskler. Många andra mjukare kompetens som kommer ur hjärnan. Andra är mittemellan. Men gemensamt har de sin osäkra position. Tryggt förankrad i dag. Men kanske bortrationaliserad i morgon.
Arbetarrörelsen bör använda oppositionstiden till att diskutera dessa frågor öppet och prövande. Det går inte att bara sitta mitt i vägen och gnälla över alla förändringar som Alliansen ställer till med. Och tro att allt redan är färdigtänkt. Det behöver inte vara så - som de konservativa säger - att förändring är förnedring.