Aprilskämt på fullt allvar
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En annan skillnad är ätandet och drickandet. Förr var det nästan resans huvudpoäng. Om det så bara rörde sig om ett par timmar gällde det att gardera sig så man inte skulle behöva svälta ihjäl efter vägen.
Och det hette verkligen matsäck. Något så vanvördigt som fika skulle aldrig fallit någon in att säga. Rejäla korvsmörgåsar ... Kanske en laddning kalla tunnpannkor ... Eller hårdkokta ägg ... Mjölk i flaskor med patentkork ... Det vattnas i munnen bara av att smaka på orden. Varför i fridens namn hette det patentkork förresten?
I vår upplysta tid ställer sig nästan ingen längre och brer smörgåsar före avfärd och ombord på flyg är medhavd matsäck sannolikt lika förbjudet som allting annat blivit. Förutom att det är alldeles för trångt. Men det förekommer knappast på tåg eller bussar heller.
Frågan är om det inte också rentav blivit lite skambelagt att ha mat med sig? I stället förutsätts man - om man åker tåg - uppsöka restaurangvagnen.
Eller stressa i väg till något gatukök under uppehåll, fast det hör till det mest ruinerande man kan göra.
Men bara för att det var trevligt på resor och utflykter behöver man ju inte drunkna i matsäcksnostalgi. I den gamla skolan var matsäcken också en klassmarkör. Fattiga barn fick skämmas för sin påvra kost och gå avsides för att inta den.
Kanske finns det ännu en och annan kvar med egna bittra minnen av den tiden. Och om inte annat kan man läsa om det i Vilhelm Mobergs "Raskens".
De fria skolmåltiderna är därför säkert en av de verkligt stora jämlikhetsreformerna här i landet. En av de med tiden rätt många saker som vi inte längre värdesätter eftersom vi bara tar dem för givna.
Kanske som nu med barnbidraget. Varför Maud Olofsson plötsligt vill ha det behovsprövat är egentligen obegripligt men stärker onekligen bilden av ett gammalt mittenparti som nu villigt iklär sig rollen som snöplog åt allsköns högerideer.
Enkelt, obyråkratiskt och särstämplar inte barn ur lägre inkomstklasser. Det var dåvarande socialministern Gustav Möllers huvudargument då det nuvarande barnbidraget infördes 1948. Och de borde ha samma tyngd även i dag, 60 år senare.
I varje fall hade de det i valrörelsen 1960, då högerpartiet åkte på ett svidande bakslag just på en attack på barnbidraget. Både partiledaren Jarl Hjalmarson och partisekreteraren Gunnar Svärd sveptes med i raset.
Må vara att historia inte är Maud Olofssons bästa gren. Men åtminstone av den historien borde det nog finnas en del att lära. För övrigt hade det säkert varit bäst om iden om inkomstprövning nu kunnat avfärdas som ett för tidigt aprilskämt.
Men uppbackat av självaste vice statsministern tvingas vi nog tyvärr ta det på fullt allvar.