När statsminister Stefan Löfven igår valdes till ny statsminister med 132 ja-röster, 49 nej-röster och 154 nedlagda röster så var detta inledningen på en ny tid i svensk politik. Idag presenterar Löfven sin regering och avlägger regeringsförklaringen.
Den nya regeringen har nu bråda dagar framför sig. En budget ska förhandlas fram mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Sedan ska denna processas med Vänsterpartiet för att säkerställa att det rödgröna budgetförslaget samlar större stöd än det budgetalternativ som alliansen säger sig gemensamt ska lägga fram.
Under de veckor som gåt sedan valet har det pågått intensiva förhandlingar mellan S och MP. Ett flertal överenskommelser har slutits mellan partierna. Förslag som till viss del redan har beskrivits som svikna vallöften. Sådana diskussioner kommer vi att få se vid ett flertal tillfällen under de kommande åren. Det är priset en minoritetsregering får vara beredd att betala. De båda regeringspartierna kan inte räkna med att få igenom alla de förslag man presenterade innan valet. Inledningsvis har vi fått se uppoffringar från Socialdemokraterna som vi ser när det gäller den halverade restaurangmomsen och rut-avdragen och från Miljöpartiet när det gäller energipolitiken och den obligatoriska gymnasieskolan.
I och med att den rödgröna regeringen har en solid blåbrun majoritet mot sig räcker det inte med att söka stöd hos Vänsterpartiet för att säkerställa att regeringen kan få igenom sina förslag i riksdagen. I stället måste regeringen hitta vägar som gör det möjligt att sluta överenskommelser med partier på andra sidan blockgränsen. Det är en utmaning, men framförallt en historisk möjlighet att bygga nya broar i svensk politik. Den blockpolitik som cementerats under de åtta åren med alliansen vid rodret kan komma att brytas upp, eller åtminstone luckras upp.
Nu är det dags för den rödgröna regeringen att presentera skarpa och genomgripande förslag för att komma tillrätta med den massarbetslöshet som råder i landet, de sjunkande resultaten i den svenska skolan och för att se till att välfärden i vårt land kan säkras och utvecklas så att de svenska medborgarna får den välfärd som de har rätt att kräva. Men det handlar också om att väcka liv i miljö- och klimatpolitiken. Att mejsla fram det långsiktigt hållbara samhälle som måste förverkligas är nämligen en av den nya regeringens verkligt stora utmaningar. Här måste betydligt mer hända än vad som vi sett under alliansregeringens tid. Vidare är jämställdheten ett område som måste lyftas in i den politiska hetluften igen. Här gäller det att driva på frågorna och Löfven måste tända den blåslampa som så olyckligt slocknade under Reinfeldts statsministerskap.
Det blir oerhört spännande att se hur Stefan Löfven idag formar det lag som ska se till att Sverige nu byter färdriktning. En sak kan vi vara säkra på, och det är att den önskelista som ledarsidan presenterade häromdagen inte kommer att förverkligas i sin helhet. Från ledarsidan hoppas vi på att bli positivt överraskade av spännande ministerval.
Från ledarsidan önskar vi stefan Löfven och den tillträdande regeringen all lycka i sitt uppdrag.