Äntligen valår
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den dominerande känslan är nog ändå: Äntligen valår! Och det är en känsla av skräckblandad förtjusning. Förtjusning över att vi snart har chansen att förpassa Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund till oppositionsläktaren och låta historien återupprepa sig med borgerliga enmandatperiodsregeringar. Skräcken som smyger sig in är känslan av rädsla inför vad som händer med vårt älskade land om vi misslyckas med att återvinna regeringsmakten. Det är en känsla som jag försöker förtränga och inte fundera över. Effekterna för de svaga och utsatta i vårt samhälle är för stora för att jag riktigt ska våga leka med tanken. Och inte bara det. Fyra år till av avsaknad till seriös regionalpolitik skulle också vara förödande. Ett fortsatt nej till att bilda nya regioner här i norr, så vi kan hantera våra framtidsutmaningar, gör ju inte en borgerlig valseger mindre skrämmande.
Det som gör mig riktigt hoppfull inför valet är ändå det sug efter en ny regering som jag möter i olika sammanhang. Speciellt nu inför nyår när man önskat folk ett gott nytt år så har svaret ofta varit ett "Gott nytt år och se för guds skull till att vi får byta regering". Och detta från människor som jag inte väntat mig den kommentaren ifrån. Det ger hopp!
Men detta kräver att Mona, Maria, Peter och Lars kan presentera en tydlig gemensam plattform inför valet. Det är absolut nödvändigt. Missnöjet med nuvarande moderatledda högerallians kan nog bära långt men det kommer inte att räcka. Väljarna måste få ett tydligt alternativ som de känner att de kan rösta på. De allra flesta vill inte rösta negativt, det vill säga mot det nuvarande utan rösta för något man ser som bättre och mer positivt. Det var den största styrkan i Barack Obamas presidentvalskampanj. Det har vi absolut något att lära oss av. Vi får inte fastna i gnäll och i att kasta skit på borgerligheten. Då kommer väljarna att straffa oss.
Min önskan inför det kommande året är att Mona och de övriga ledarna inom den rödgröna oppositionen nu taggar upp ordentligt och vässar presentationen av vår gemensamma framtidsvision. Vi måste visa vilket samhälle vi vill bygga och varför detta samhälle är bättre för alla. Vi måste våga lyfta blicken mot framtiden och peka ut den väg vi vill gå, så väljarna kan välja att gå med oss på vägen mot möjligheternas land.
Många brukar säga att valen vinns lokalt. Och naturligtvis är det till stor del sant. Detta ställer stora krav på våra lokala företrädare. De måste också kunna presentera en vision för det miljövänliga Piteå, för framtidens Älvsbyn, för det offensiva Arvidsjaur och för det arbetstagarvänliga Arjeplog, eller vad nu visionen kan handla om. Men de lokala partiföreträdarna måste nu ut på banan ordentligt. Det kräver jag av dem. Upp till bevis nu!
Därför så är det med ett stort "Äntligen" á la Gert Fylking som jag nu känner kamplusten inför valåret verkligen vakna. Nu är det bara att gå ut hårt och sedan öka. Ända fram till valdagen.
Förresten... Det hade smugit sig in ett fel i svarsraden för nyårsfrågorna. På fråga H var svaret självklart Herman van Rompuy, svarsalternativ 1. Såg också att fråga I blev nog så enkel när ordet symbol tyvärr blev blomma och bara ett svarsalternativ utgjorde en blomma. Men så kan det gå.