Sverige är ett bra land att leva i. Men politiken måste handla om de problem vi fortfarande har att möta. Bristerna i vård och omsorg. Alltför låga löner för kvinnor i den gemensamma sektorn. Utmaningen att klara miljöproblemen. Och så jobben.
Internationella jämförelser har gång på gång konstaterat att Sverige är ett av de mest jämlika länderna i världen. Sverige kan fungera som ett föredöme för resten av världen när det gäller att skapa jämlikhet mellan män och kvinnor i politik och arbetsliv.
Jämförelser visar att svensk sjukvård presterar mycket väl jämfört med vården i andra länder. Det gäller både tillgång till vård, kvalitet, resultat och att sjukvården bedrivs till rimliga kostnader. Samtidigt är de medicinska resultaten goda med lägst spädbarnsdödlighet, hög överlevnad efter hjärtkärlsjukdom och låg dödlighet i cancer.
För ett par år sedan rankades Sverige etta på en "topplista" från amerikanska Rädda barnen, där man drog slutsatsen att svenska mammor och barn har bäst förutsättningar till ett bra liv. Då i jämförelse med nära 120 länder.
Det viktiga med detta är att det inte kan förklaras med tillfälligheter. Det är ett resultat av att svenska folket har ställt upp för värderingar om allas rätt, om jämlikhet och solidaritet och att man varit beredd att betala för välfärden. Praktiskt har den uppslutningen resulterat i ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Så har Sverige byggts och utvecklats. Förhoppningsvis befinner vi oss nu under en fyraårig parantes.
Trots detta är risken att mycket kan raseras. Alliansregeringen vill förflytta ansvaret för välfärden från den generella rättvisan och välfärden till den enskilda plånbokens storlek. Reinfeldt och Olofsson tror benhårt på den enskildes egna initiativ medan de kollektiva lösningarna för att skapa jämställdhet och rättvisa förpassas till skräpkammaren. Vi har redan sett ett antal exempel på denna omsvängning. Mer för de få, färre för de många. Kortsiktig politik, men ack så avslöjande.
Varför ska vi lyssna till dem som av egna politiska ambitioner har anledning att tala negativt om folkhemsdrömmen? Den moderatledda alliansen har förhoppningen att den egna politiken just nu har tillräckligt stöd hos svenska folket. Det är en blåögd förhoppning. De borgerliga ger sken av att vara lika trogna välfärdsförsvarare som socialdemokraterna. Samma trygghet, men sänkta skatter och ett ihåligare skyddsnät för de allra svagaste, är budskapet. Sjuka, föräldralediga, förtidspensionärer och arbetslösa ska betala kalaset.
Politik måste handla om framtiden. Om hur visionen ser ut. Om hur man vill möta samhällsproblemen. Mona Sahlin har alla förutsättningar att formulera den politik som ger oss tillbaka en framtidstro för alla. Inte bara för de få som trängtar efter lägre skatter, större orättvisor och en allt mer cynisk framtid. Vi behöver i stället större värme och solidaritet. Så låt er inte luras av Reinfeldts sammetsögon. Bakom dessa finns en hård verklighet.