Ansvarslöst på Internet
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det svenska samhället håller tyvärr på att förändras. Språket, och tonen, i det offentliga rummet blir allt hårdare. Gränsen för vad som är acceptabelt att säga förskjuts så sakteliga i fel riktning. Det skrämmer mig. Risken är att vi vänjer oss vid grövre och grövre saker och faktiskt inte reagerar förrän det är för sent.
Tack och lov är det fortfarande så att vårt beteende styrs av vad som är socialt accepterat. I tidningar, radio och TV är ramarna för vad som är socialt accepterat fortfarande ganska så snäva. Det är inte möjligt att vräka ur sig vad som helst. Det finns fortfarande spärrar som slår till och bromsar. Men i de nya medierna, de sociala medierna, har det ännu inte hunnit utvecklas denna form av etikett och spelregler. Det är också så att anonymiteten på Internet gör det lättare att gå över gränsen för vad som är anständigt och acceptabelt om man ser till sunt förnuft. Facebookgrupper som "Vi som hatar XX" är exempel på detta. Likaså skriverierna på Internet kring "Fallet Linnea" där hatkampanjerna mot "Linnea" uppmärksammades i Uppdrag Granskning. Programmet utlöste i sin tur en liknande flodvåg av Internettrakasserier mot den våldtäktsdömde "Oskar". Skriverierna gick långt över det anständigas gräns och saker som människor knappast skulle uttalat i talat ord var fullt möjligt att skriva i skydd av anonymiteten på Internet.
Samma våg av okontrollerat hat utlöste dödsmisshandeln av den 78-åriga Inger i Landskrona, det så kallade parkeringsmordet. I den Facebookgrupp som startats krävs bland annat att den som utfört dådet ska kläs av naken och stenas till döds. En stor andel av inläggen går i samma stil. I en intervju med mannen som startat gruppen säger han att han inte kan ta ansvar för vad andra skriver, men att människor måste få ut sin frustration. Men förr skedde det över en kopp kaffe i det privata och de sociala koderna satte en gräns för vad man sade offentligt. Detta som ett skydd mot mobb-beteenden. Sådana sociala koder för Internet, en nätetikett, måste utvecklas, annars riskerar vi att släppa farliga krafter fria. Den stora faran blir dessutom att vi genom tillvänjning avtrubbas och vänjer oss vid ett hårdare klimat. Det vore ett gigantiskt misslyckande för vårt samhälle.
Men dessa känslovågor som sköljer över Internet är också uttryck för något annat. Det är vårt behov av att offentligt manifestera våra känslor och åsikter, en vilja att göra "statements". Detta måste vara en effekt av vårt alltmer mediefierade samhälle där allt spelas upp inför öppna ridåer. Vi har mer och mer blivit som deltagare i Big Brother där det gäller att utmärka sig. Ett sätt är då att agera på Internet, ofta i tron att vi inte behöver ta ansvar för vad vi gör. Vi låtsas agera i det publika trots att vi gömmer oss bakom nick och falska identiteter. Man får verkligen hoppas att det är nyhetens behag och vår ovana vid mediet som gör att vi beter oss så och att vi över tid lär oss hantera Internet på samma sätt som vi lärt oss hantera tidningar, radio och tv. Det behövs sannerligen. Just nu är det rena rama Vilda Västern på Internet.