Änglakörerna gör mig orolig
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Dels de snåla och elaka politikerna som försöker hålla i kassan - och tror det är nödvändigt att markera nu när de sverigedemokratiska molnen hopar sig i horisonten.
Diskussionen har präglats av att vi har ett olösligt dilemma på halsen. Vi har fått en global värld där de fysiska gränserna bryts ner och det inte längre går att planera välfärdsstatens service utifrån att det enbart är innehavare med personnummer som vistas här. Därmed blir det omöjligt att hålla på gamla principer om medborgarskap och nationell avgränsning.
Extra tydligt speglas detta dilemma i socialdemokraternas paroll om att "Alla ska vara med". Vad parollen egentligen menar - men som politikerna känner sig förhindrade på grund av änglakörsopinionen att tydligt säga - är att det handlar om att "alla SVENSKA MEDBORGARE ska vara med".
Så här kan vi inte ha det. Men första steget är att avkräva änglakörerna lite mer konkreta besked om hur de tänker sig finansieringen av välfärdssystemet.
Jag är faktiskt mer skrämd av änglakörernas brist på respekt för svenska skattebetalare. Jag är mer orolig över den människosyn som framträder bland vänsterfolk än jag är orolig över vanliga sverigedemokraters inställning.
I det ena fallet handlar det om en samhällstillvänd och kulturspaltsaccepterad socialfascism, i det andra fallet dåligt upplysta reaktionärer.
Ett inlägg i ett diskussionsforum fick mig att vakna upp. Det var en debattör som moraliserade över att vi inte accepterar skattehöjningar så att alla papperslösa kan erbjudas vård på lika villkor.
"Det är bara så befängt att vi som är så infernaliskt rika (tillsammans, inte alla enskilda individer) inte tycker att vi har "råd" att ge en ordentlig vård, varken åt svenskar eller andra som befinner sig i landet. Och det handlar i mångt och mycket om att de som redan har det bäst ställt i vårt samhälle hellre vill ha en extra platt-tv i sovrummet och nya golfklubbor i titan än bidra till en mänskligare vård."
Ja, frågan är om vi ska tillåtas köpa en ny tv och golfklubbor när det finns dem som behöver pengarna bättre?
Visst kan det verka som en vacker tanke att vi ska jobba röven av oss, leverera allt till staten att omfördela, och sedan nöja oss med det som blir över för att överleva. Och resten går till andra, som behöver resurserna bättre.
Men tyvärr. Ett sådant samhälle är omoraliskt och bygger på att våra liv tillhör någon annan, något abstrakt "det goda" som kan offra oss likt schackpjäser.
Dessutom skulle systemet aldrig fungera. Ingen kommer att gå till jobbet dagen efter slaveriet är genomfört. Vi har ingen anledning att skämmas över att vi för våra surt förvärvade slantar köper en tv eller ägnar oss åt golf. Vi är inte statens undersåtar. Solidaritet innebär inte - i socialdemokratisk tappning - att vi förlorar rätten till frukterna av vårt eget arbete.
Egentligen är det konstigt att det ska behöva sägas. Och det är ännu mer konstigt att ingen socialdemokrat verkar våga stå upp mot slavmoralens anhängare, även om de sjunger vackert i sina änglakörer.