I början av juni träffade jag Kjell-Anders Johansson på Piteå Summer Games-kansliet. Han berättade om fotbollsturneringens stora betydelse för lokalekonomin.
800 lag, 16000 spelare och 10000 medföljande anhöriga innebär jobb och pengar för Piteå.
Enligt PSG:s beräkningar handlar det om ungefär 70 miljoner kronor för handel, hotell och restauranger.
Vi kom också in på Piteå Summer Games höga ambitioner när det gäller integration, mångfald och jämställdhet.
Till exempel har PSG en betydligt jämnare könsfördelning bland sina deltagare än jätten Gothia Cup.
”Både du och jag har ju döttrar och egen erfarenhet av att leda flicklag. Då tror jag att man tänker extra mycket på att pojkar och flickor ska ha lika förutsättningar”, sa Kjell-Anders.
Det ligger mycket i det. Jag brukar tänka på min egen tid som fotbollsledare som en liten feministisk insats i vardagen. Damfotboll är ju också en del av den kvinnliga frigörelsen, emancipationen.
Men dagens fotbollstjejer har, trots allt, en enklare resa än pionjärerna på 1970-talet.
I boken ”Amasoner på planen” (Boréa) har historikern Jonny Hjelm kartlagt epoken 1965-1980.
Integreringen av flick- och damfotbollen i svenskt idrottsliv var en tuff kamp.
Han berättar om hur damfotbollen fick kämpa mot fördomar och dåliga träningstider. De nedlåtande kommentarerna var många.
Det har skett stora framsteg sedan Öxabäck tog det första SM-guldet för damer 1973. Men det betyder inte att allt är bra.
Till exempel var det stötande att se hur den planerade hyllningen av landslagslegendaren Therese Sjögran bara ströks på Fotbollsgalan 2014.
Något liknande skulle aldrig ha drabbat Zlatan Ibrahimovic eller någon annan manlig fotbollsikon.
Stiftelsen Fair Pay, som drivs av förra landslagsmålvakten Caroline Jönsson, visar även att det finns stora skillnader i sponsorernas engagemang.
Ungefär 80 procent av sponsorkakan går till manlig idrott, 20 procent till kvinnorna.
Självklart går det inte att begära exakt rättvisa i sponsorsammanhang. Ett herrlag som har 3000 åskådare har ett annat värde för sponsorer än ett damlag som har 300 personer i publiken.
Men skillnaderna i kommersiella möjligheter förklarar inte allt. Ofta handlar det bara om gamla maktstrukturer och nätverk – om män som sponsrar andra män.
I Svenska Fotbollsförbundets styrelse finns män på femton av de sammanlagt 18 posterna som ledamöter, hedersordförande och hedersledamöter.
Det präglar hur förbundet är och beter sig. Ofta blir det fel, klumpigt och svajigt när förbundet uttalar sig om sådant som handlar om manligt och kvinnligt.
Minns bara historierna med Miiko Albornoz, Alexander Gerndt, den uteblivna hyllningen av Therese Sjögran samtidigt som Anders Svensson hyllades stort eller – nu senast – om skillnaden på F19-tjejernas och U21-grabbarnas EM-guld.
Förbundsordförande Karl-Erik Nilsson och hans kollegor har en del att fundera på.
Kampen för ett jämställt fotbollsliv är långtifrån över.