Almedalen är bara ett jippo för lobbyister och PR-människor, brukar det sägas. Det är helt rätt. Faktum är att hela vårt samhälle kryllar av folk som ägnar sig åt lobbying (påverka riksdagsledamöter och andra folkvalda som bestämmer) och PR (påverka samhällsdebatten i stort) Almedalen är ett politikens Kiviks marknad, får vi också höra. Ja, visst är det förskräckligt med att Kiviks marknad funnits i över tusen år, samlar mer folk än alla arbetarkommunmöten tillsammans och låter folk köpa vad som helst istället för att betala mer i skatt? Den dag som vi haft rösträtt och parlament, ett socialdemokratiskt parti och en fungerande kommunal demokrati i 1000 år kan vi således börja snacka. Istället för att använda Kiviks marknad som ett dåligt exempel när det är precis tvärtom.
Almedalen är ett spektakel, sägs det. Jo, det finns rätt många spektakulära inslag i all politik. Trubadurer tillåts underhålla till kaffet på partimöten, på 1-majmöten delas ut ballonger och bjuds på varm korv. Förskräcklig! Det var bättre på Olof Palmes tid, när han talade från ett lastbilsflak, sägs det också. Då lyssnade folket. Nu twittras det bara och allt är ett enda surr. Det var bättre förr. Jag är inte säker på det. Några hävdar exempelvis att Olof Palme passade på att framträda i Almedalen därför att Visby och Gotland kryllade av turistande Stockholmselit. Detta var en bra möjlighet att prata inför folk i det högre skiktet och påverka dem.
Och de sociala medierna är bra. De kommer sannolikt att ha samma effekt på den folkliga mobiliseringen som någonsin folkrörelser, ABF-cirklar och 1-majdemonstrationer någonsin haft.
Men hur är det, dricks det inte mycket rosévin i Almedalen? Nja, inte så mycket som man kan tro (eller i mitt fall, önska). Men det är sant att det under politikerveckan dricks en del. På så sätt tror jag, ärligt talat, inte att folk i Almedalen skiljer sig från folk som firar sommar någonstans ute i den vanliga spenaten. De dricker också, tycker jag mig ha noterat.
Almedalen är inte till för allmänheten, för vanligt folk, sägs det. Det är helt riktigt. Nej, Almedalen är ett jippo för den svenska härskande klassen, såväl den politiska nomenklaturan, näringslivets konsulter och för medierna och alla andra som kan samlas under beteckningen ”symbolmanipulatörer”. De ägnar sig åt att fabricera samförstånd till maktutövningen och försöker vara med och dela på det politiska byte som samhällsproduktionen åstadkommer.Jag tycker det är rätt bra att vi får denna fantastiska illustration av hur makten i Sverige är utformad. Bättre med en synlig maktstruktur än en osynlig. I vårt samhälle finns en ständig kamp mellan olika intressen om vem som ska hålla i taktpinnen. Och vår lösning har varit att försöka göra detta i samförstånd. Ibland kallas det för ”lagom”, ibland för ”Saltsjöbadsandan” eller ”den historiska kompromissen”. Almedalen är ett kvitto på att den svenska modellen alltjämt håller. Stängs Almedalen ner, vad ska vi göra istället? Bygga barrikader? Men gör det då! Och sluta bittert gnälla på andra!
Ett argument jag inte hört än, men som säkert kommer från alla som ogillar denna föreställning, är förstås att Almedalsveckan ökar klyftorna i samhället. Men säg något som inte ökar klyftorna? Så sades exempelvis när text –TV introducerades. Det kan öka klyftorna. Några kommer att kolla på informationen och bli smartare, några kommer inte att kolla på text-TV och bli mer eftersatta.
Det finns en klyfta mellan fastlandet och Gotland. En klyfta som består av ett stort vatten. För att ta sig över krävs båt eller flyg. Och så här under Almedalsveckan kan det vara rätt fullbokat. För att inte tala om boendet. Den som kommer till politikerveckan utan att ha varit ute i mycket god tid får hoppas på att hitta någon överbliven säng. Annars blir det att åka tvärs över ön. Således. Almedalsveckan kan illustrera samhällsklyftor också. Den som vill förändra samhället, och inte nöjer sig med att gnälla, borde därför komma hit och agera.