Alltings jävelskap och Sverigedemokraterna
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tanken att våra mänskliga handlingar indirekt påverkar är för många en fasansfull upptäckt. Insikten går under beteckningen "alltings jävelskap." Den leder fram till den deprimerande slutsatsen att vi inget kan göra som inte är fel, på ett eller annat sätt. Allt vi beslutar oss för får förr eller senare konsekvenser.
Det är nämligen så, att en extra tallrik flingor också kan rädda ekonomin för flingföretagen. Om tillräckligt många åt rejält på morgonen skulle det inte bara öka efterfrågan och därmed skapa jobb och tillväxt, det skulle också öka produktiviteten i nationen, ge piggare och friskare medborgare, samt lägga grunden för sundare vanor.
Fast å andra sidan, om fler äter sig proppmätta på frukosten skulle de kanske strunta i lunchen och därmed skapa problem för lunchrestaurangerna?
Vi har under veckan som gått kunnat läsa att några pekar finger åt Sverigedemokraterna. Detta partis kritik av det multikulturella samhället, invandringen och integrationsproblemen är den indirekta orsaken till skjutningarna i Malmö.
Enligt principen om alltings jävelskap så ligger det naturligtvis något i den kritiken.
Människor som har en skruv lös påverkas av samhällsdebatten. Deras egna problem gör dem åtkomliga för intryck som diskussionen ger. Om några pekar finger mot invandrarna och beskyller dem för att orsaka olika samhällsproblem, tära på nationalinkomsterna och minska trivseln i samhället, så finns det en risk att det påverkas att göra den typ av nidingsdåd det nu talas om i Malmö.
Det faktum att jag skriver om detta kanske dessutom ger en kick för den galning som ägnar sig åt att skjuta?
Det bästa vore i så fall att hålla tyst.
Ingen vill ju bidra till att andra människor skadas, även om det bara är indirekt?
Fast vad vet vi?
Min uppfattning är att vi inte kan göra något åt alltings jävelskap. Hur vi än gör tenderar det ändå att bli fel. Vår uppgift som goda människor blir därför att försöka bidra till att skapa så lite elände som möjligt. Därför tror jag det är fel att peka finger åt Sverigedemokraterna i det här fallet. Vi kan lika gärna hävda att det är antirasisterna som triggat upp stämningen i samhällsdebatten genom att peka ut allt som har med svenskhet att göra som "strukturella rasister".
Oförmågan att vilja ta i den besvärliga diskussionen om vem som ska integreras till vad, kan ha bidragit till att hätska stämningar fått fotfäste. Och skapat en mylla för patologiskt misstänksamma politiska typer som vi ser exempel på i SD.
Det fåfängna letandet av syndabockar blir inte bättre för att det är Jimmie Åkesson som hamnar i fokus. Vårt behov av att skapa "det andra" att frukta och hata blir inte bättre för att det är SD som vi knyter näven åt.
Låt oss använda våra hjärnor och försöka leva med alltings jävelskap.