Regeringen dribblar med sin arbetsmarknadspolitik. Tidigare hade vi en moderat arbetsmarknadsminister som menade att arbetslösheten i främsta rummet var ett personligt problem och över en natt försämrades därför villkoren i a-kassan och det sattes upp en bortre gräns för dem som skulle få ersättning.
Regeringen trodde att denna kniptångsmanöver skulle leda till nya jobb. Även om det var låglönejobb. Nu har det snart gått sju år sedan a-kassan försämrades och arbetslösheten stiger mot nya höjder. Drygt nio procent av arbetskraften saknar jobb. I dag går dessutom tiotusentals svenskar utan a-kasseerstättning.
Allt fler har blivit beroende av socialbidrag eller försörjningsstöd som det heter på nusvenska. Riksnormen för försörjningsstöd för en ensamstående är 3 880 kronor i månaden. Ett par erhåller 6 360 kronor.
Kostnaderna för socialhjälpen ökar och det i allt snabbare takt. Hur kommer det att se ut när allt fler behöver försörjningshjälp? När a-kassans ersättning inte förslår eller när man hamnar i det läget att man blir utförsäkrad. Det går inte att i evigheter söka jobb som inte finns.
Just nu varslas allt fler och väntar på arbetslöshet. Hur har alliansen tänkt fixa deras trygghet? Ska de gå från hus och hem?
Eller är det försörjningsstöd som gäller för dem som drabbas? Nu när så många lämnat en a-kassa som tidigare fungerade som den omställningsförsäkring den borde vara mellan arbetslöshet och ett nytt arbete.
Människors vardag måste fortsätta trots en handfallen regering, men med större otrygghet.
All vetenskap säger att långvarig arbetslöshet leder till personliga kriser och i värsta fall ekonomisk misär. Arbetslöshet skapar stress och ohälsa. Problemet är dessutom allt oftare att de som är utan arbete inte passar för de lediga jobb som erbjuds.
Prognoserna för den ekonomiska utvecklingen under 2013 och 2014 pekar på minskad tillväxt, eller nolltillväxt, medan allt fler ställs vid sidan om arbetsmarknaden. Pessimisterna tror att den öppna arbetslösheten kan hamna kring tio procent de närmaste åren, men det finns dystrare prognoser än så.
Från den 1 september höjs kraven från Arbetsförmedlingen på de arbetslösa , då ska alla få sin ersättning prövad. När de nya reglerna träder i kraft blir det även obligatoriskt för alla att skicka in en aktivitetsrapport och det varje månad där bland annat sökta jobb och rekryteringsträffar ska redovisas.
Om rapporten skulle utebli ska förmedlingen meddela a-kassan som sedan kan besluta om indragen ersättning. För att klara anstormningen har Arbetsförmedlingen nyanställt hundratalet nya handläggare.
Samtidigt är risken uppenbar att allt fler tvingas ansöka om omöjliga jobb. Allt för att tillfredsställa den nya arbetslöshetsbyråkratin.
Det är jobb som människor vill ha, inte terapi i form av att fylla i onödiga blanketter som ändå slutligen hamnar i papperskvarnen. Allt medan de arbetslösa fortsätter att förödmjukas.