Kravet på flexiblare arbetstider och allt mer slimmade organisationer, där färre anställda gör allt mer, har dessutom gjort att det blivit norm för arbetsgivare att låta anställda jobba mer övertid än att anställa nytt.
Nu får vi säkert leva med övertider. Många är beroende av att jobba extra för att få ekonomin att gå ihop. Däremot finns en risk att alltför långa arbetsdagar på sikt kan skada hälsan.
Stressen och det uppskruvade tempot i arbetslivet parat med att vi jobbar allt mer har i sin förlängning lett till att sjukskrivningar och att de för samhället så kostsamma långtidssjukskrivningarna blivit vanliga. Självfallet kan detta ha flera orsaker, men för mycket arbete i en allt stressigare miljö väger säkert tungt när orsakerna till ohälsotalen analyseras.
I dag har dessutom arbetstidsfrågan märkligt nog nästan helt försvunnit från den politiska dagordningen.
Kravet på kortare arbetstid framförs inte med samma hetta idag som för ett par decennier sedan, då sextimmarsdagen var en paradfråga för bland annat Vänsterpartiet och en huvudfråga för det Socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Idag finns det inget uttalat krav på förkortad arbetstid från en bred löntagarmajoritet. Någon lagstiftning är det inte tal om. Snarare då en lag om rätt till heltid. Något som den förra Socialdemokratiska regeringen förberedde, men som högeralliansen kastat i papperskorgen och där det fortsättningsvis befinner sig. Luften har helt gått ur arbetstidsfrågan.
I första hand måste dessutom ansvaret för arbetstidens längd läggas på arbetsmarknadens parter. Det finns redan modeller för hur kortare arbetstid kan bytas mot lönehöjningar och andra löneförmåner.
Arbetstidens längd och höga övertidsuttag måste tas på yttersta allvar i ett samhälle, där jäkt och stress och ett uppskruvat arbetstempo skapat nya sjukdomsbilder. Hur arbetstiderna ser ut är dessutom avgörande för hur vi kan förena arbete med familjeliv.
För en småbarnsfamilj kan kortare arbetstid vara en bra lösning under en övergångsperiod. För många deltidskvinnor finns istället krav på heltider som ger en tryggare ekonomisk bas än alla dessa halv-och deltider. Rätten till heltid är en av de största jämställdhetsfrågorna.
I ett rättvist samhälle, något som vi förhoppningsvis alla strävar mot, måste det till starka och robusta trygghetssystem. Inte minst i arbetslivet.
Det som hänt under den senaste tioårsperioden är att visstidsanställningarna blivit allt fler. I dag är det inte ovanligt att personer över 30 år, och ännu äldre, har tillfälliga jobb istället för trygga fasta anställningar och därmed stabilitet i tillvaron.
För de tillfälliga jobben finns dessutom en rad anställningsformer den ena mer uppfinningsrik än den andra. I princip kan man vara tillfälligt anställd ett helt yrkesliv. I början av 1990-talet var var femte anställning tillfällig. Idag är mer än hälften av alla nya jobb tillfälliga. Otryggheten har ökat.
Lägg därtill att endast 6,9 procent av alla heltidsarbetande har full ersättning från a-kassa vid arbetslöshet. Enligt siffror från TCO.
Allt fler tillfälliga arbeten och en urholkad a-kassa ger knappast visioner om en tryggare framtid på arbetsmarknaden.