Allt fler står utanför arbetsmarknaden
NEDGÅNGSTID. Arbetsmarknaden fortsätter att gå på lågvarv. I juni var 243 000 personer öppet arbetslösa och fler lär det bli om man ska tro alla prognoser. Samtidigt jobbar arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv hårt med att försöka förmå regeringen att förändra arbetsmarknadslagstiftningen. Något som hittills misslyckats.
Arbetsmarknaden måste vara lika för alla. Det får inte finnas en "fast" arbetsmarknad för de välutbildade och en "flexibel" för dem som redan i dag har en svag ställning som ungdomar, kvinnor och invandrare.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Goda tider har inte förändrat detta förhållande. Deltiderna och visstidsanställningar är fortfarande vanliga. Arbetsgivarna eftersträvar, som det alltid heter från det hållet, större möjligheter att sortera bland sina anställda. Då blir deltids-och visstidsanställningar allt vanligare.
Utvecklingen satte fart under 1990-talets massarbetslöshetsår, men har sedan fortsatt i accelererande takt.
Totalt rör det sig om mer än
500 000 arbetstagare med tidsbegränsade jobb. I en sådan utveckling är det de allra svagaste på arbetsmarknaden som drabbas hårdast. Det är därför inte överraskande att det är ungdomar och kvinnor som dominerar bland de visstidsanställda.
När arbetsgivarna i debatten angriper den stelbenta, och som det ofta heter, gammalmodiga svenska arbetsrätten, har man redan skapat anställningsförhållanden som är otrygga.
Så kallade "springvikarier" och projektanställningar har ökat explosionsartat under de senaste åren. Allt på de fasta jobbens bekostnad.
A-kassa och socialbidrag får stå för försörjningen när arbetstiden begränsas. Samtidigt har alliansregeringen kapat a-kassan och socialbidragen, eller försörjningsstödet som det nu heter, som ligger på en mycket låg nivå. I dagens samhälle räcker inte pengarna till om man som enskild inte avyttrar sin villa, sin bil eller sin bostadsrätt. Vi är på god väg mot ett nytt klassamhälle.
Klart är att arbetstagarens ställning har blivit allt otryggare. För när det tidsbegränsade jobbet är slut gäller det att hitta något nytt att göra. Samtidigt ökar arbetslösheten i snabb takt. För allt fler blir svårt att få fason på tillvaron. Lägg därtill att personer med tillfälliga arbeten har svårt få ett banklån eller att skriva kontrakt för en så livsnödvändig sak som en egen bostad.
Anställning vid behov innebär den allra största otryggheten. Arbetsgivaren ringer och erbjuder jobb när sådant finns. Då kan det handla om några timmars arbete till låg lön, eller om det gäller ungdomar ingen lön alls. De får provanställning någon vecka. Sedan är det dags att gå hem utan lön. Det är en typ av anställning som helt enkelt borde förbjudas. Den är i grunden människofientlig. Det finns flera skäl för att lagen om anställningsskydd borde skärpas.