Allt blir bättre - utom demokratin
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På den tiden var man nöjd med att få de viktigaste konturerna av programmen, och ett ljud som var någorlunda acceptabelt.
Och musiken från skivorna var ofta skrapig och experterna hade fiiiina pickuper till sina grammofonspelare, med superdiamantstift och antistatisk teknologi som gjorde bruset till ett minimum.
Det var svårare att föra över information via telefon. Det gällde att alltid ha småmynt i fickan för att kunna ringa via telefonkiosk, lämna meddelande till någon som kunde framföra ens ärende inom de kommande 24 timmarna.
I dag är det mycket enklare. Vi ringer ständigt, skickar SMS medan vi går på gatan och ungdomarna textpratar med två personer via sin mobil samtidigt som de konverserar sina vänner.
Överföringen av personlig information har revolutionerats. Den som vill titta på tv har (oftast) bara att plugga in närmaste uttag till kabel-tv.
Och de skrapiga vinylskivorna är i dag nostalgi, istället har alla en egen liten dosa fulladdad med musik, som förs över digitalt direkt till de egna öronen, så att alla kan stänga in sig i sin egen värld, utan att behöva plågas av andras musiksmak.
På alla områden har överföringen av information förbättrats. På nätet finns maskiner som överför kinesiska till engelska, automatiskt, utan tolk. Och vi tar oss längre än någonsin på ett tramptag med cykeln eller med en liter bensin.
All slags överföring har blivit bättre, utom möjligtvis på ett område, där det är kvar på samma gamla nivå som förra årtusendet. Det handlar om demokratin.
Vi är mer kapabla att sköta våra egna liv än någonsin. Har högre utbildning, högre språkkunskaper och förmåga att delta i sammanträden och använda våra kunskaper och kapaciteter.
Men trots att vi är aktiva i vår vardag, i föreningsliv och i olika nätverk, har all denna medborgerliga kompetens inte hittat nya vägar in i fullmäktigen och riksdag. De gamla överföringsmetoderna, partierna, är alltjämt dåliga på att ta tillvara dessa medborgarenergier.
Och samma gamla metod att mäta folkviljan, genom att lägga lappar i lådor, dominerar den demokratiska processen. Några nya innovationer som bättre överför folkets vilja till de beslutande församlingarna har ingen klurat ut.
Kanske är det också därför som de demokratiskt valda instanserna får allt mindre att säga till om.
Vill folk påverka sin vardag så är de i första hand verksamma på annat håll än den värld som valurnorna inbjuder till.
Eller är det så att demokratin, överförandet av folkets vilja i beslutsprocessen, allt mer söker sig andra banor? Men att röstandet är kvar som en ritual, ungefär som nattvarden är det enda som återstår av den gamla kristendomen? Eller midsommarstången är en ekivok påminnelse om den hedniska tidens fröjder?