Allt att vinna i EU-valet
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Dels var valdeltagandet förra gången så skandalöst lågt ( 37,9 procent) att det i anständighetens namn faktiskt inte gärna kan bli lägre. I så fall är det lika bra att lägga ner EU-valet och låta någon annan - riksdagen? - utse dem som ska företräda oss.
Viktigare är dock att valet till EU-parlamentet också blir ett slags träningsmatch inför nästa års riksdagsval. Och rimligtvis borde detta få alla partier att lägga in några extra kol i valarbetet. En sak som kan göra detta EU-val mer spännande är dessutom den osäkerhetsfaktor som partierna utanför den nuvarande riksdagen utgör.
Vanlig partilojalitet har mindre betydelse i EU-valen än i vanliga riksdagsval. Det kan gynna just de partier som står utanför de vanliga etablissemangen. Om inte annat fick vi erfara detta förra gången, då Junilistans 14,5 procent tog såväl de etablerade partierna som landets samlade politiska expertis på sängen.
Sverigedemokraterna hoppas givetvis kunna göra om den bravaden nu. Men de saknar egen profil i EU-frågorna och om de allmänt EU-missnöjdas röster är det ju många som tävlar. SD:s chanser är nog därför större i riksdagsvalet än i EU-valet, medan det för Feministiskt initiativ förmodligen är tvärtom.
Feminismen är visserligen långt ifrån lika politiskt het som för några år sen, men Gudrun Schymans förmåga att dra till sig massmedial uppmärksamhet är fortfarande en tillgång som inte ska underskattas. En succé är alltid svår att upprepa, särskilt om den varit oväntad, och det kan Junilistan få erfara. Listan har haft interna problem med avhopp. Insatserna i EU-parlamentet har heller inte gett särskilt stort eko på hemmaplan under mandatperioden.
Till det som ändå kan tala för Junilistan en gång till är att den nu - från att knappt ha fått vara med alls 2004 - kommer att bli mer rättvist företrädd i tv- och radio. Och med Sören Wibe i ledningen har listan också värvat en riktig målgörare. Det är inte många som slår Wibe i en debatt och hans förflutna som Socialdemokrat och allmänt radikala profil gör honom till en konkurrent om vänsterrösterna som Socialdemokraterna har all anledning att se upp med.
Samma karaktär av vinna eller försvinna har naturligtvis inte EU-valet för Socialdemokraterna, men åtminstone för Mona Sahlin kan det bli avgörande nog. Lika dåligt som 2004 får det helt enkelt inte gå. Partiet behöver åtminstone närmare 40 procent om hon ska kunna känna sig nöjd. Blir det under 35 procent riskerar hennes position att komma i gungning på allvar.
Att toppa S-listan med Marita Ulvskog var ett smart drag för att få partiets många EU-tvivlare att gå och rösta.Om hon sen också kan göra den socialdemokratiska EU-politiken tydligare än hittills vore det ännu bättre. Men först och främst gäller det som hittills varit svårt nog: Att övertyga svenska folket om att EU-valet överhuvud taget gör någon skillnad.