Alliansens a-kassa en brandfackla
BILLIGT. Sverige är ett lågprisland för företag som vill lägga ned. Utan det generella socialförsäkringssystemet skulle de som förlorar jobbet, råka riktigt illa ut. Trots det planerar den borgerliga alliansen flera försämringar av a-kassan och dramatiskt sänkt arbetsgivaravgift.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
- Sonja en dammsugare" skriver tidningen Dagens Arbete om skillnaderna i kostnad när Electrolux lade ned fabriker i Tyskland, Spanien och Sverige.
De anställda på fabriken i Västervik fick en dammsugare och a-kassa som de själva betalat till, via fackavgiften. Nedläggningen i Västervik kostade Electrolux 200 miljoner kronor. Fabriken i den lilla orten Fuenmayor i Spanien hade ungefär lika många anställda, men där landade notan på mer än det dubbla; 535 miljoner kronor.
Avvecklingen av den lilla fabriken i franska Reims blev också den betydligt dyrare än nedläggningen i Västervik och att stänga fabriken i tyska Nürnberg kostade Electrolux två miljarder kronor. Där fick alla närmare en halv miljon i avgångsvederlag och anställda äldre än 53 år avtalspension med minst 79 procent av lönen.
I Sverige är det samhället, staten och medborgarna, som tar kostnaderna för företagsnedläggningarna. De anställda betalar varje månad till
a-kassan och arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgift som går till de anställdas sociala trygghet. Arbetsgivaravgiften står för en stor summa pengar, men är ingen lyxskatt utan pengar de anställda avstått i löneutrymme för att solidariskt bygga ett skyddsnät åt varandra. Veli-Pekka Säikkälä, chef för förhandlingsenheten, IF Metall,
menar att det ska vara billigt för företagen att lägga ner. I annat fall är risken stor att företag, särskilt de små, skräms från att investera.
Ett klokt resonemang, men det förutsätter att den svenska modellen förblir intakt och uppgraderas. Höjd a-kassa istället för sänkt. Redan med dagens ersättningsnivå är det allt färre som får full arbetslöshetsersättning, det vill säga 80 procent av lönen. Statistik från Arbetslöshetskassornas Samorganisation visar att nästan hälften av de arbetslösa är underförsäkrade.
Regeringen planerar att höja ersättningen från a-kassan. Den borgerliga alliansen har motsatta planer. Försämringar från alla håll. Sänkt ersättning, höjd avgift och slopat avdrag i självdeklarationen. Betala mer, få ut mindre, lyder borgarnas strategi kryddad med smalare port för att ta sig in i försäkringen.
Alliansen vill nämligen också införa en obligatorisk försäkring. Motivet är att fler skulle omfattas. Sant, även de som medvetet valt bort
a-kassan skulle få ersättning, men en än större grupp arbetslösa skulle stängas ute därför att
Alliansen samtidigt gör det svårare att få komma med i försäkringen.
Arbetsvillkoret skärps och det gör att deltidsanställda, föräldralediga och studerande kan utestängas. Det vill säga framför allt ungdomar och kvinnor. TCO:s granskning av Alliansens a-kassa visar exempelvis att 40 000 ungdomar som ifjol fick ersättning från a-kassan skulle ha blivit utan pengar om borgarnas förslag varit i kraft.
Borgarna tänker dessutom kraftigt sänka, ibland slopa, arbetsgivaravgiften för tjänsteföretag. Frågan är vem som då ska betala in de företagens anställdas ålderspension, sjukförsäkring, föräldraförsäkring, efterlevandepension, arbetsskadeförsäkring, arbetsmarknadsavgift till avtalsförsäkringar? Vad är lösningen? Högre lön, kraftigt höjd arbetsgivaravgift för de producerande företagen eller ska det tas från statens skatteintäkter som samtidigt ska sänkas?
Och om inte staten och dess medborgare solidariskt tar smällen när företag lägger ner och flyttar verksamheten till låglöneländer, så lär företagen tvingas till betydligt dyrare flyttkostnader. Ingen ska tro att svenska arbetare och tjänstemän kommer att uppträda lika beskedligt som nu, om det svenska socialförsäkringssystemet rustas ned. Då blir det strejker, demonstrationer, ockupationer och jävlar anamma. Och det kostar.