Allians eller inte
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu två år före valet 2010 kräver den borgerliga alliansen att få möta en vänsterallians. De vill se ett liknande projekt mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Av tre partier har två redan bestämt sig för att fördjupa samarbetet med sikte på att vinna valet och därefter bilda en regeringskoalition. Vänsterpartiet har så här långt ställts vid sidan, men kan också komma med.
Lars Ohlys tidigare tveksamhet mot ett alliansbygge för en gemensam vänsterplattform tycks nu som bortblåst. Han vill vara med. Det är självfallet en fördel att kunna ge klara besked till väljarna om vad som händer om de tre
oppositionspartierna får förtroende att styra landet efter 2010. Dessutom skulle man tysta alliansregeringens ständiga fråga om vem eller vilka som ska ingå i ett vänstersamarbete.
Just nu är det högerpartierna som till viss mån sätter dagordningen för den politiska vardagen. I det politiska samtalet upplever man allt mer att högerns verklighetsbeskrivning i viss mån fått fäste. De nya arbetarpartierna pratar om välfärd och rättvisa, men levererar otrygghet och orättvisa. Därför är det viktigt att oppositionspartierna snabbt kommer ifrån den nuvarande situationen, då formerna för ett valsamarbete blivit det mest centrala medan politikens innehåll kommit i andra hand.
Sedan ligger det en fara i att två "allianser" ska mötas vid nästa riksdagsval. För att hitta gemensamma valplattformer blir det att kompromissa sig fram och undvika de alltför svåra konfliktfrågorna.
Politiken kommer att bli utsmetad. Och vad ska väljarna tycka? Med dagens snabbt föränderliga samhälle måste politiken kunna reagera snabbt, vilket kan hämmas av långdragna alliansöverläggningar.
Risken är också att alla partier hamnar så nära mitten i politiken som möjligt och att skillnaderna mellan blocken blir marginella något som i sin tur kan utnyttjas av ett eller annat missnöjesparti.
Sverigedemokraterna kan få ett extra lyft av missnöjda väljare.
Samtidigt finns det inget av partierna i riksdagen som ensamt kan vinna det kommande valet. Socialdemokraterna, som riksdagens största parti, har bara två gånger sedan det demokratiska genombrottet 1921 fått egen majoritet. Därför måste de två stora partierna till höger och vänster i riksdagen samarbeta med andra närstående partier för att nå regeringsmakten, men måste man därför låsa in sig i allianser?
Inom högeralliansen verkar småpartierna knappt längre kunna driva opinion i sina egna hjärtefrågor. Något som gynnat moderaterna, som är det enda parti i alliansregeringen som ökar i opinionsmätningarna.
För Mona Sahlin är nu trycket hårt för att hon ska ge ett klart besked om hon och socialdemokraterna ska nöja sig med att samverka med enbart miljöpartiet eller om Lars Ohly också får plats. Ett läge hon själv försatt sig i.