Alla behövs men inte alltid
FÖRSTA MAJ. Under parollen "Alla ska med - Alla behövs" demonstrerade arbetarrörelsen runt om i Sverige denna första maj. En kylslagen dag då växthuseffekten kändes avlägsen, men inte desto mindre upptog en central plats i första majtalen i Piteå och Norrbotten.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den som i dag kan sälja sin kompetens dyrt, kan imorgon stå arbetslös. Ingen är vaccinerad mot arbetslöshet och därför är en stark arbetslöshetsförsäkring av så avgörande betydelse. Den ska ge oss möjlighet att klara försörjningen i väntan på bättre tider. I väntan på ett nytt jobb i samma bransch eller medan vi förkovrar oss och rustar oss för att gå vidare i det yrke vi har eller för att helt byta inriktning i arbetslivet.
Den borgerliga alliansregeringens nedmontering av a-kassan och effekterna av detta gavs stort utrymme i första majtalen på Rådhustorget i Piteå, där landstingsrådet Kenth Ögren var huvudtalare.
Det är ingen slump att protesterna från arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen är så starka, lika litet som det är en slump att a-kassan var det första regeringen Reinfeldt gav sig på. En av grundbultarna i den svenska välfärdsmodellen är den höga fackliga organisationsgraden, kollektivavtalen och den generösa a-kassan.
Ett effektivt sätt att försvaga facket och möjligheterna att hålla uppe lönerna genom omfattande kollektivavtal är att attackera a-kassan och när väl facket är försvagat är den svenska modellen, hyllad av omvärlden, förtalad av högern, i svajning.
Alliansen har sagt mycket som låter bra, men ekat ihåligt när orden omsatts i praktisk politik. Bland annat att arbetslöshetsförsäkringens skyddsnät behöver förstärkas och dess roll som omställningsförsäkring tydliggöras. Att det betydde kraftigt sänkta ersättningsnivåer, höjda avgifter och skärpta krav för att få vara med, var det nog få, om ens någon, som förstod.
Den nya arbetarregeringen krattar manegen för en bred låglönemarknad. Statistiskt är det kanske en framgångsväg för alliansen. För Sverige handlar det om ett ekonomiskt och kunskapsmässigt förfall.
Mona Sahlin har, i tidiga intervjuer i samband med att hon tillträdde som partiledare, sagt att hon inte kan lova att höja a-kassan. Att allt beror på i vilken form de statliga finanserna befinner sig den dag socialdemokraterna åter bildar regering. Lagom till förstamaj gav ändå Mona Sahlin, tillsammans med LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin, klart besked. Socialdemokraterna ska återställa a-kassan och även höja taket så att fler verkligen får 80 procent av den inkomst de förlorar när de har oturen att bli arbetslösa.
Ett viktigt klargörande med tanke på vad a-kassan står för i den allmänna välfärden och ifråga om trygghet och utveckling. Trygga människor är inte Maud Olofssons "passiviserade, matade fågelungar". Trygga människor är friska, frimodiga, kreativa och produktiva. Därför har Sverige inte råd med en svag a-kassa.
Denna kylslagna första maj kändes växthuseffekten avlägsen, men den stigande temperaturens hot mot vår planet var ändå en av huvudpunkterna i Kenth Ögrens tal. Under 90-talets massarbetslöshet och stålbad, fick vi lära oss att det kinesiska tecknet för kris också står för möjlighet. Det tycks användbart också denna gång.
I omställningen till nya energislag som ska ersätta den smutsiga oljan och kolkraften finns en hög potential för nya verksamheter med nya produkter och nya arbetstillfällen i den norrbottniska basindustrin. Framgångsrik forskning vid ETC (Energitekniskt Centrum) i Piteå och universitetet i Luleå gör att Norrbotten är ledande i Sverige och har en framskjuten placering i Europa när det gäller ny, miljövänlig energi för uppvärmning, industriproduktion och som motorbränsle.
Kenth Ögren avslutade med att uppmana de församlade till att hålla den politiska debatten levande. På den punkten är han nog redan bönhörd. Om det finns något positivt med regeringsskiftet så är det just att det åter pratas politik. I lunchrummet på jobbet, i väntrummet på vårdcentralen, i kassakön på Ica och Konsum, i bastun.
Rättvisa, solidaritet och jämlikhet blir aldrig omodernt.