Alla barnen i sommartid
Nyfattigdom Så här i semestertider kan det vara skäl att påminna om att minst 300 000 svenska barn bor i familjer som varken har råd med sommarstuga eller att åka på semester. Nyfattigdomen bland barnfamiljer är ett förhållande som bland annat Rädda Barnen tydliggjort i en rad rapporter. Ofta följt av reaktionen, att det ändå kanske inte är så farligt.
Barnen är vår framtid, men ändå är det allt fler barn i Sverige som mår allt sämre. Inte minst nu under sommaren.
Foto: Peter Sandahl/FLT-PICA
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Socialbidragsnormen gör att många kommuner inte ger något extra under sommaren för barnens möjligheter att byta miljö. Kollo finns nästan inte längre.
Även barn behöver ladda sina batterier in för höstens skolstart.
Märkvärdigt är också att fritids och andra aktiviteter läggs iträda under sommaren, då kanske behoven hos vissa barn av aktiviteter är som allra störst.
Varje år vräks mellan 1 500 och 2 000 barnfamiljer från sina bostäder.
Detta trots att riksdagen gjort en ändring i socialförsäkringslagen att bostadsföretag ska ta särskild hänsyn till barns rättigheter, enligt FN:s barnkonvention, en konvention som Sverige undertecknat men oftast bara följer när det passar den egna plånboken.
Gruppen fattiga barn utgör knappt tio procent av alla barn i vårt land.
En hög siffra i ett av världens rikaste länder. Framförallt är det barn i invandrarfamiljer och barn till ensamstående som har det svårt.
Generellt kan sägas att alltför många svenska barn har fått det sämre sedan nittiotalets besparingsår. Nu kommer nya besparingar. Försämrade bidrag och nedskärningar i välfärden har gjort sina tydliga avtryck. På dagis och förskolor har barngrupperna blivit allt större. Skolklasserna har växt. Barn med särskilda behov hamnar då på undantag.
I internationell jämförelse har barn och unga i Sverige god fysisk hälsa.
Det är den psykiska ohälsan som ökar, och den ökar på ett oroväckande sätt. Bland annat har försäljningen av antidepressiva medel bland 15 till 19-åringar fördubblats under de senaste tre åren. Upp till 15 procent av alla barn söker någon form av hjälp.
Hela 28 procent av flickorna säger sig må dåligt.
Bra är att de flesta är medvetna om problemet inte minst tack vare bland annat Barnombudsmannens nödvändiga påtryckar-och informationsarbete. Dåligt därför att så lite händer i praktisk handling.
Den ökande otryggheten bland våra barn beror till del på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svaga hushållen minskat. Moderaternas skattesänkningar ger inget extra i plånboken för dem som redan har det svårt att få pengarna att räcka till och kanske är helt förlitade till bidrag.
När det sparas i välfärden drabbas inte de barn som lever under goda förhållanden, utan de barn som har det allra sämst. Gapet mellan de mer välbeställda barnfamiljerna och de sämst ställda ökar.
Drygt 40 procent av alla ensamstående med barn saknar i dag ekonomiska marginaler.
Ensamhet, svag framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär blir allt vanligare.
I ett internationellt perspektiv kan det tyckas futtigt att klaga på hur svenska barn har det, men klarar vi inte våra egna barn, klarar vi inte heller att lösa problemen för världens barn.
För om förståelsen för barns situation saknas här hemma kan man heller inte räkna med ett engagemang för de barn som far riktigt illa.
Begreppet "skälig levnadsnivå" måste fyllas med ett vettigt innehåll om inte annat så för barnens skull.