Alla är inte lika nyhetsvärda
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det är bara ett av många exempel på att nyhetsmedier inte bryr sig särkilt mycket om att bevaka och rapportera om mänskliga rättigheter i Sverige. Det går hand i hand med att underordnade grupper, exempelvis kvinnor och minoriteter, också är marginaliserade på nyhetsplats.
I nyhetsbevakningen är i princip alla grupper underordnade gruppen svenskfödda män med god hälsa och ekonomi samt med heterosexuell läggning. Det kan man läsa i SOU 2007:102, Svenska nyhetsmedier och mänskliga rättigheter i Sverige, gjord på uppdrag av Delegationen för mänskliga rättigheter.
Så ser det ut trots att redaktioner i allmänhet anser att mångfald är viktigt för att kunna skildra samhället, visar en undersökning från Institutet för journalistik och media vid Stockholms universitet. Denna välvilliga inställning syns dock inte mycket av i det journalistiska arbetet.
"I den snabba bevakningen måste vi tala med dem som fattar besluten och det är oftast män. Det är inte journalisternas uppgift att förändra samhället som sådant och jag är inte missnöjd med att det syns i vår rapportering att världen är skev."
Uttalandet kommer från Karl Viktor Olsson, utrikeschef på Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Han sa det i samband med att kvinnorättsorganisationen Kvinna till Kvinna redovisade sin undersökning Bara män och få lösningar i medias konfliktrapportering tidigare i år.
Det exemplifierar en relativt vanlig hållning bland journalister. Man ser sig inte som ansvarig för samhällsförändring utan som en utanförstående neutral betraktare. Ändå finns det i journalistkåren ett gammalt ideal som säger att journalister ska ge röst åt svaga grupper och att skildra samhällets mångsidighet.
Nyhetsredaktioner har också mer eller mindre outtalade normer och policys om att beskriva orättvisor. Man ser sig som den tredje statsmakten som ska bevaka och granska den politiska och offentliga makten. Det sistnämnda uppdraget uppfylls någorlunda - men med att förhålla sig systemkritiskt har man mindre framgång.
Samtidigt är redaktioner förhållandevis omedvetna om den makt de själva utövar, den ideologi som produceras på nyhetsplats, vilka människor och värden som exponeras och vilka som inte exponeras. I SOU 2007:102 formuleras det så här: "Det tycks alltså handla om en medielogisk mekanism: Medierna avspeglar samhällets maktstruktur, inte befolkningens sammansättning."
Mänskliga rättigheter som bevakningsområde är försvinnande litet. Man kan finna artiklar om mänskliga rättigheter i samband med terrorismlagstiftning eller flyktingfrågor - men oftast kopplas de till något som sker i andra delar av världen.
Naturligtvis kan man inte avkräva journalister ansvar för hela samhällets förändring - men man kan åtminstone kräva att de medverkar till att förändra journalistiken.