All kulpotatis inte kul potatis...
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För egen del har jag inga problem med just de orden, men det finns ju andra.
Meteorolog, exempelvis, (det blev väl rätt nu?). För att inte tala om piedestal. Tack och lov är det ytterst sällan jag behövt använda dem. Somliga felstavningar är ganska allmänna, en del ytterst pinsamma medan vissa
däremot med tiden nästan får en personlig charm.
I ett mig närstående blad - dock inte PT - huserade exempelvis länge en lokalredaktör som envisades med att skriva septemberg och novemberg och själv hade jag nog varit verksam i branschen rätt många år innan jag blev uppmärksammad på att original stavas just så. Inte orginal, alltså.
Att det heter jämställd och inte jämnställd vet nog de flesta, men för örat är det ju tyvärr inte alltid så lätt att höra skillnaden.
En gång telefonerade jag in en lång ambitiös ledare om just jämställdhetspolitik, men i tidningen dagen efter stod det förstås jämnställd, från rubriken och sen hela vägen ned. Gissa om jag skämdes.
På en lista över vilka offentliga personer som oftast fått sina namn felstavade skulle Lisbet Palme och Thorbjörn Fälldin förmodligen hamna högst.
Av någon underlig anledning tycks alltför många skribenter vilja beröva förre centerledaren h-et i hans förnamn och placera det i slutet på Lisbet Palmes i stället.
Man kan undra om det möjligen är samma människor som gör det?! I en klass för sig hamnar Cornelis Vreeswijk som fortfarande får heta både det ena och andra i spalterna.
Sär skrivningar ska vi inte tala om, inte i dag åtminstone, men visst borde alla inse att det är stor skillnad på en sjuk sköterska och en sjuksköterska?
Liksom på kulpotatis och kul potatis ... Alla kassaapparater är förvisso heller inte kassa apparater och nog kan man undra varför min Konsumbutik skyltar med plommon tomater i stället för plommontomater?
Skulle folk tala som de skriver skulle det låta väldigt konstigt.
Själv blev jag kundundersökt härom dagen (inte kund undersökt). En förhoppningsfull yngling från ett närbeläget universitet hade ett helt batteri frågor om mitt liv som kund som han ville ha svar på.
Till slut kom han till den avgörande frågan:
- Och varför handlar du just här?
Eftersom vi befann oss på den kooperativa stormarknad som jag fortfarande envisas kalla Obs var mitt svar givet:
- Av ideologiska skäl!
Något sånt svarsalternativ fanns tydligen inte, så intervjua-ren blev en aning ställd. Han tittade länge på mig, förvånad, tills han slutligen insåg att han stött på ett fornminne.
För övrigt har jag räknat till inte mindre än tre böcker om Mona Sahlin denna höst. Låt vara att hon mycket väl kan vara landets nästa statsminister men tyder inte detta överflöd ändå på en grov överskattning av folks nyfikenhet just på henne? Tage Erlander var statsminister i tjugotre år. Snart ett kvartssekel sen han dog finns det fortfarande ändå ingen heltäckande biografi över honom.
Någon borde ta sig an det jobbet.
P-O Enquist? Anders Isaksson?