Alarmerande rapport från äldreomsorgen
OACCEPTABELT. Personalen på Nyberga demensavdelningar i Älvsbyn ger en skakande beskrivning av situationen för både dem själva och de boende. Kommunens besparingar har lett till en oacceptabel arbetsmiljö och livsmiljö. Ingen ska tro att Älvsbyn på något sätt utmärker sig. Liknande exempel lär finnas i snart sagt alla kommuner.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För inte alltför länge sedan var det en helt annan hälsostatus på dem som bodde på olika äldreboenden som gästhem, servicehus, sjukhem. Variationen i ork och vitalitet var stor. Alla på en avdelning var inte dementa eller svårt rörelsehindrade.
Några var det, medan andra var både pigga och rörliga. Det var inte ovanligt att institutionerna blev de äldres hem i tio år och ibland mer. Numera lär det inte förekomma särskilt ofta, eftersom gästerna eller snarare patienterna som flyttar in är mycket gamla och mycket sjuka och i mycket stort behov av vård, omsorg och tillsyn.
Behoven och resurserna går dock i otakt. De ökande behoven möts med minskande resurser.
Ett exempel, som PT skrev om i tisdagens tidning, är äldreboendet Nyberga i Älvsbyn, som efter ombyggnation fått reducerad bemanning med ensamarbete på kvällar och helger. I en konsekvensrapport redogör personalen för kaotiska situationer vid måltider och sängläggning, om hur oroliga dementa sitter fastspända med sina matbrickor för att förhindra fallolyckor, om inlåsningar och hur de måste lugnas med ångestdämpande mediciner, istället för med samtal och rent medmänskliga insatser.
De boende, som befinner sig i olika faser av sin demenssjukdom, blir oroliga och aggressiva. Personalen i sin tur känner både oro och rädsla och obehag inför att gå till jobbet. Nyberga i Älvsbyn är garanterat inget specialfall. Liknande finns överallt i Sverige. För Göran Persson och socialdemokraterna, som lovat att Sverige ska bli världens bästa land att åldras i, finns åtskilligt att ta tag i.
Regeringen ska skjuta till tio miljarder kronor för att höja kvaliteten i äldreomsorgen.
En stor summa pengar, men den ska pytsas ut under tio år och delas på 290 kommuner. Utbyggnad av demensboendet ska tillsammans med nya lagar och föreskrifter ge alla en likvärdig och god äldreomsorg, oavsett var i landet man bor. Personalens kompetens ska höjas och under tiden ges springvikarier och arbetslösa anställning.
Allt detta är mycket bra. Vården och omsorgen om gamla och dementa är komplicerad och kräver insikt och goda kunskaper.
Men även om kompetensutveckling gör att personalen klarar jobbet bättre, har de fortfarande bara två händer och två ben.
Ska Sverige bli världens bästa land att åldras i måste de anställda inom omsorgen bli fler. För sin egen och för de boendes skull. Ensamarbete borde överhuvudtaget inte få förekomma, på en avdelning med dementa är det fullkomligt ohållbart. Är det verkligen tillåtet?
Samhället har råd med god arbetsmiljö, god vård och omsorg. Regeringen borde omvandla de 20 000 plusjobben till fasta offentliga jobb. Det är ingen lyx. Det är däremot de borgerligas dröm om skattesubventionerad hemhjälp åt friska, yrkesarbetande höginkomsttagare.