Advent är inte bara ljus ...
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I vår del av världen så förknippar många adventstiden och julförberedelserna med ljus. December kommer som ett välkommet ljust avbrott i det annars så kompakta höst- och vintermörkret. Vi går omkring i ett rus av förväntan inför de kommande högtiderna, ett rus som förvandlas till alltmer av hets och stress ju närmare julen vi kommer. Men det är ändå med en positiv känsla i kroppen som de flesta av oss möter denna tid.Men så är det tyvärr inte för oss alla.
För många är det en tid av djupare mörker, djupare oro och djupare förtvivlan. Den ensamstående mamman som oroar sig för morgondagen och inte vet hur hon ska få tiden att räcka till för alla julfester i skolan och på dagis. Och inte bara det. Hur ska hon få pengarna att räcka till julklappar till barnen, men även alla de julklappar som barnen förväntas ta med till julfesterna. Hur ska hon få pengarna att räcka till all den goda julmaten som hon vill ställa på sitt julbord och som nu i år är dyrare än någonsin. Känslan av att inte räcka till sprider sig som en löpeld i kroppen och förmörkar hennes tankar.
Samma sak i familjen där någon eller båda föräldrarna förlorat sitt jobb och utbetalningar från A-kassan dröjer i veckor. Eller den långtidssjukskrivne som i adventstiden får brevet om utförsäkring från sjukförsäkringssystemet. Otryggheten tar överhand och skymmer adventsljusets milda sken.
I ett rum ligger ett barn och gråter av förtvivlan. Julen närmar sig och barnets tankar borde handla om drömmar och förväntan inför julens alla glädjeämnen, men barnets tankar handlar om helt andra saker. Kommer pappa och mamma att vara nyktra i jul? Kommer pappa att slå mamma och mig igen? Kommer allt att vara lugnt så att vi får sitta tillsammans vid julbordet och känna oss som en familj, eller kommer eländet att braka loss redan innan Kalle Anka?
För många blir också ensamheten mer påtaglig i dessa tider. All den gemenskap som för oss andra präglar juletiden kan lätt bli till en börda för den som känner sig ofrivilligt utanför. Att inte ha någon att dela högtiderna med kan för en del förmörka tillvaron för den som inte valt det själv. Då kan varje tänd utebelysning och varje adventsljus bli en smärtsam påminnelse om ensamheten i juletid.
Så mitt i all förväntan inför julen, och mitt i all den glädje och upprymdhet som adventstiden rymmer, så får vi inte glömma alla de människor som julen innebär en svår tid för. Det är dessa människor som vår omsorg inför julen särskilt borde omfatta. I en av adventssångerna slår man verkligen huvudet på spiken när man beskriver detta så här:
Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
de borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent.