3 miljarder till låns
KOMMUNAL ekonomi Regeringen presenterade i tisdags sitt förslag till statsbudget för år 2011. Budgetpropositionen präglas av stor försiktighet, och de offensiva satsningarna är små. En av de välkomna satsningarna är ett tillfälligt tillskott till kommunerna på tre miljarder kronor.
De socialdemokratiska kommunalråden i Pite älvdal kan glädjas åt ett visst tillfälligt tillskott från staten under 2011, men skulle nog ha varit mer positiva om tillskotten varit mer långsiktiga.
Foto: Tommy Norin
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Visst är detta extra tillskott till kommunsektorn ett välkommet tillskott, men det är inte helt oproblematiska pengar att hantera för kommunerna. Man kan förstå att finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt haft svårigheter att få ihop den kommunalekonomiska ekvationen i statsbudgeten eftersom man inte riktigt vill kännas vid det faktum att den ekonomiska situationen skiljer sig kraftigt mellan landets kommuner.
Anders Borg har vid flera tillfällen återkommit till de stora överskott som kommunsektorn enligt prognoserna kommer att göra. Han har pekat på det ologiska i att kommunföreträdare talar om stora ekonomiska problem när överskotten är så stora. Men då glömmer han att de kommunföreträdare som klagar är de som företräder kommuner där man fått skära hårt och plus och minus trots detta har svårt att gå ihop. De kommunpolitiker som sitter på de stora överskotten hojtar knappast och klagar över den goda ekonomiska situationen i den egna kommunen.
För sådan är situationen. Det är ett kluvet kommun-Sverige vi ser, och detta borde leda till slutsatsen att satsningarna kanske borde riktas till de kommuner som har problem. Men det är svårt att utforma, och framförallt svårt att genomföra politiskt. Finansministern och statsministern måste ju hålla de egna kommunpolitikerna på gott humör. Då måste även de välmående kommunerna få ta del av pengarna. Risken är därför stor att stora delar av de extra kommunpengarna kommer att läggas i skattekistorna, eller användas till ytterligare skattelättnader i kommuner med lågt skattetryck.
För de kommuner som verkligen har behov av pengarna är problemet just kortsiktigheten i det extra tillskottet. Ingen ansvarstagande kommunpolitiker vågar anställa ytterligare personal för tillfälliga pengar. Den positiva effekt som kan finnas är att uppsägningar kan undvikas eller senareläggas. Många av de kommuner som är i störst behov av pengarna är kommuner med stor befolkningsminskning. I dessa kommuner kan man inte räkna som Anders Borg, och lita på att den förstärkta världskonjunkturen ska generera inkomstförstärkningar för år 2012 som ska uppväga bortfallet av de tillfälliga pengarna. Risken är nämligen stor att den förväntade inkomstförstärkningen utraderas av befolkningsminskningarna och att nettoförändringen blir negativ.
Så visst är de extra kommunpengarna bra. Men liksom svavelstickorna i H.C. Andersens saga så värmer de bara en kort stund. Sedan slocknar de och mörkret och kylan blir ännu mer påtagliga. I stället för att lägga detta tillfälliga tillskott i statsbudgeten hade en permanent förstärkning inom skatteutjämningssystemet haft större träffsäkerhet och effekt. Det borde Borg och Reinfeldt satsa på istället.