Folk tror vad de ser, sammanfattar Martin Borgs opinionsbildningens portalparagraf i sin klassiska bok ”Propaganda”.
En bra illustration på detta är Jesus framfart. Det mest imponerande med honom var inte talförmågan utan att han faktiskt levererade en påtaglig välfärd i form av underverk.
Folk anslöt sig till Jesus av det enkla skälet att karln uppenbarligen kunde trolla. Sjuka tillfrisknade på ett ögonblick, döda väcktes till liv och mästaren själv fixade lätt fram mat och dryck vid behov. Och han krönte sin karriär med att gå på vatten.
En enkel Mandrake-gest och ”Poff!” – så kunde den lame ta sin bår och återvända till produktionen.
Men den kyrka som bildades i Jesu kölvatten hade inte riktigt samma magiska kraft. Däremot förstod de själva poängen – att folk tror vad de ser.
Så det är inte predikningarna som skapat en tvåtusenårig framgångsrörelse, inte ens förmågan att gestalta kyrkorummet på ett mysigt sätt, utan organisationens insatser för att på ett iögonfallande sätt ordna samhället till det bättre. Exempelvis med utbildning och sjukvård, men på senare tid allt från kyrkans barntimmar till anständiga begravningar.
Det här perspektivet måste vi ha för att förstå den politiska utvecklingen.
Det människor ser i dag är exempelvis att antalet flyktingar och migranter ökat så markant att det förändrat samhällsbilden.
Folk tror alltså vad de ser. De ser flyktingar som driver runt, tiggare utanför affären, folk med huckle som för 50 år sedan, och situationer där hjältarnas och konungarnas språk inte längre räcker till.
Det finns väl ingen som tror att en sådan samhällsutveckling kan genomföras utan att det skapas reaktioner. I synnerhet som det sammanfaller med en strukturomvandling där dels tillverkningsindustrin försvinner eller blir högkvalificerad, dels en urbaniseringsprocess där delar av landet evakueras när folk drar in till storstaden, denna Babylons Sköka.
Men folk tror inte bara vad de ser, utan följer vi Martin Borgs opinionsanalys lägger också folk ihop 1 + 1 själva.
Frågan är då vad de får för summa?
I det första ledet ser de flyktingarna, tiggarna, det multikulturella samhället.
Men i det andra? Ser de en svåger som fortfarande är arbetslös eller ett sjukhus som ska läggas ner? Eller ser de att nyanlända jobbar med städning och öppnar en lokal pizzeria?
I det enda fallet riskerar 1 + 1 bli en negativ summa. I det andra fallet positiv.
Utan handledning från politiker som tydliggör den möjliga positiva summan kommer troligtvis den negativa att bli dominerande.
Eftersom ni kan lägga ihop 1 + 1 själva behöver jag inte göra en slutkläm där jag skriver någon på näsan om vem jag riktar mig till.