När samtliga valdistrikt i Piteå kommun var färdigräknade sent på söndagsnatten var nederlaget ett faktum för Socialdemokraterna i Piteå. Nästan var femte väljare som röstade på partiet i 2010 års val vände nu partiet ryggen. I vissa valdistrikt raderas i det närmaste det socialdemokratiska partiet ut kommunpolitiskt sett. I Hemmingsmark fick S bara 9,6 procent av rösterna och i Alterdalen 12,3 procent. Det samlade slutresultatet blev 44,6 procent, ett tapp med 11,7 procentenheter.
Detta är naturligtvis i huvudsak en effekt av den uppslitande skolstrid som rasat i Piteå under det senaste året. Socialdemokraterna har inte haft förmågan att på ett pedagogiskt sätt kunna beskriva de bakomliggande faktorer som gjort att man kommit fram till det strukturförslag som man presenterade.
Skolnedläggningar är alltid ett oerhört känsligt kapitel, och det gäller att vara oerhört noga under den process som föregår ett beslut. Här måste valresultatet fungera som en kraftfull varningssignal till Socialdemokraterna i Piteå. Ja, rent utav en väckarklocka. Nu måste de ledande socialdemokraterna i kommunen visa att man tar väljarnas signal på yttersta allvar. Nu måste ledorden bli lyhördhet, ödmjukhet och dialog. Samtidigt måste det socialdemokratiska ledarskapet utvecklas och bli tydligare. De socialdemokratiska frontfigurerna måste ta en mer offensiv position i det offentliga rummet och ta ledartröjan i det offentliga samtalet.
Men den som stannar i valanalysen vid att skolfrågan är hela förklaringen till valnederlaget gör det alldeles för lätt för sig. Grunden till valnederlaget lades i och med SSU-skandalen och hanteringen av denna fråga. Den vanlige Pitebon upplevde att socialdemokratin aldrig tog tag i frågan på allvar och gick till botten med ansvarsfrågan. I stället fick några unga kvinnor klättra upp på offeraltaret för att rädda högre uppsatta personer. Det var första spiken som slogs in i kistan när det gällde urholkningen av det grundläggande förtroendet för det socialdemokratiska partiet och dess företrädare. Inte förbättrades situationen när personer, vars förtroendekapital i allmänhetens ögon var förbrukat, togs till nåder och placerades på valsedeln till kommunfullmäktigevalet.
När sedan skolfrågan sedan briserade blev till allt ett öppet sår. Detta blev droppen som fick bägaren att svämma över. Den uppdämda frustration och det missnöje som växt sig allt starkare under ytan flödade nu fram till ytan och människors ilska och frustration blev så stark att detta nu också fick dem att välja en annan valsedel i kommunvalet.
Ska socialdemokratin kunna upprätta det förtroendekapital man haft måste nu läxan göras ordentligt, och man får inte frestas att lindas in i förnekelsens bomull. Nu är det krass analys som gäller, och man får inte tveka att vända på alla de stenar som finns. Gör man jobbet grundligt är det inte alls omöjligt att återvinna det förtroende man haft och den egna majoritet som partiet haft i fullmäktige.