Två gånger om år presenterar SCB en större opinionsundersökning som bygger på avsevärt många gånger fler svar än vad de mer frekventa undersökningarna bygger på. SCB:s partisympatiundersökning betraktas ofta därigenom som mer pålitlig än de mindre. Urvalet i denna undersökning omfattade 12 091 personer varav antalet svarande uppgick till 6 067 stycken.
SCB-undersökningen visar att förändringarna mellan de två blocken varit små sedan förra mätningen och också relativt små jämfört med valresultatet. Det parlamentariska läge som vi fick vid riksdagsvalet i höstas skulle i princip se likadant ut. De rödgröna partierna skulle tillsammans bli större än allianspartierna men inte nå egen majoritet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle inte själva bli större än allianspartierna. Sverigedemokraterna skulle behålla den vågmästarroll som de redan har.
Den mest påtagliga förändringen är förstärkningen av Sverigedemokraterna. Väljarströmmarna går i huvudsak från Moderaterna och Socialdemokraterna. 0,8 procentenheter har SD plockat från Socialdemokraterna och 0,7 procentenheter från Moderaterna. Det verkar som om de båda partierna inte förmår möta Sverigedemokraterna på ett sådant sätt att de väljare som SD attraherar kan vinnas åter.
Detta beror nog i hög grad på att vänster-högerkonflikten i svensk politik inte är tillräckligt tydlig. Det framgår inte för väljarna att valet faktiskt står mellan två olika samhällssystem och att man måste ta ställning till hur man verkligen vill att Sverige i grunden ska se ut i framtiden. Och när höger-vänsterkonflikten suddas ut blir det möjligt för ett parti som SD att profilera sig som ett alternativ till de två stora då dessa upplevs stå för nästan samma slags politik.
Detta måste partiledningen i såväl Socialdemokraterna som Moderaterna inse och agera utifrån. För det är absolut inte som SD vill få det att framstå att det inte gör någon skillnad om man röstar på Socialdemokraterna eller Moderaterna. Det som skulle behövas är att de fyra oppositionspartierna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna börjar bedriva en betydligt vassare oppositionspolitik gentemot regeringen i konkreta sakfrågor samtidigt som den rödgröna regeringen vågar sig på att lägga tydliga, konkreta och utmanande förslag på riksdagens bord. På så sätt skulle de ideologiska skillnaderna tydliggöras på ett välgörande sätt.
Om den politiska debatten på ett avsevärt tydligare sätt kommer att handla om hur välfärden ska utformas och finansieras, hur skolresultaten ska förbättras, hur bostadsbristen ska lösas och om hur fler jobb ska kunna skapas så blir det uppenbart för väljarna att SD kommer att stå svarslösa i debatten. En sak blir mycket tydlig i SCB-undersökningen, nämligen att förslag om hårdare migrationspolitik endast gynnar ett parti genom att detta parti då hamnar i fokus. Så fokusera i stället på de samhällsproblem som människor upplever i sin vardag och som många kopplar ihop med invandringen och presentera lösningar på dessa problem så kommer allt fler att upptäcka att sambandet inte var så tydligt som man kanske tyckte sig se.