Lita inte alltid på väljaropinionen
Opinionsmätningarna har blivit en allt viktigare del av den politiska vardagen. Så gått som varje vecka får vi del av opinionsundersökningar, men hur tillförlitliga är de? Urvalet är ofta smalt. Däremot får opinionsmätningarna stort genomslag i media.
Opinionsmätningarna berör allt flera liksom de partier som har svårt att hävda sig i väljaropinionen. För Centern och Maud Olofsson har det bara pekat nedåt sedan valet 2006, då man blev tredje största parti.
Foto: BERTIL ERICSON / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Flera partiet ligger dessutom och dippar kring fyraprocentsspärren för att över huvud taget komma in i riksdagen. Kristdemokraterna nådde 3,5 procent i Sifo, men i en mätning för drygt någon vecka sedan fanns de kvar i riksdagen. Både Vänsterpartiet och Centerpartiet hotas av att ramla ur riksdagen. Nu blir det knappast så, men för den intensiva och ofta debattglada Maud Olofsson måste opinionsutvecklingen vara ett stort problem. Dåliga opinionssiffror skapar oro i leden. Sedan må Maud Olofsson var hur hurtig och glad som helst.
Inför en intensiv valrörelse, som den som nu väntar oss, hamnar vi lätt i något som kan upplevas som opinionsmätningarnas inferno. Ta dem med en nypa salt. Däremot kan man se på dem som en vägledning. De flesta opinionsmätningar har sina metodproblem. Om man vill ha en hygglig bild av opinionsläget ska man jämföra dem med valresultaten över tid. Samtidigt är en opinionsmätning tveklöst något bättre än en ren gissning. Över tid och i långa serier är opinionsmätningar intressanta. Den långsiktiga trenden finns det alltid anledning att följa. Har ett parti ökat under en lång följd av mätningar är sannolikheten större att detta också överensstämmer med verkligheten. Ända sedan oktober 2006 har de rödgröna haft övertag i väljaropinionen.
Finns det då någon mätning som kan tolkas som säkrare än någon annan? Ofta talas det om att SCB (Statistiska Centralbyråns) stora mätning av väljaropinionen, som kommer två gånger per år är säkrare än övriga. Men inte heller SCB:s mätning är helt tillförlitlig. Förvisso har man ett stort urval, men bortfallet kan uppgå till 25 procent. Olika vägningar av opinionen gör också att siffrorna kan tolkas fel.
Alltid finns en felmarginal, och inom denna kan det mesta rymmas. Det uppstår ofta fel i ett så smalt urval som mellan 1 000 till 2 000 tillfrågade personer. Vissa partier drabbas hårdare än andra, och när man slutligen jämför opinionsmätningarna med de faktiska valresultaten är det ofta så att det skiljer sig åt från de sista opinionsmätningarna innan valdagen och partiernas resultat under valdagen.
Framgång föder framgång. Bra opinionssiffror ger råg i ryggen och ett större självförtroende. Går det nedåt får man motsatt effekt. Omvänt kan det också vara så att ett parti som tappar i opinionen kan mobilisera sina sympatisörer bättre än när det bara går framåt. Samtidigt ska man vara försiktig. Det kan vara alltför lätt att överskatta opinionsmätningarnas värde. Sedan ska vi inte glömma att rörligheten i väljarkåren ökat, och att allt fler bestämmer sig under de sista veckorna innan valet. Sedan finns även fenomenet med kamrat fyra procent. Både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har över tid fått stöd från andra partier för att hålla sig kvar i riksdagen.
Politik måste handla om framtiden. Om hur visionen ser ut. Om hur man vill möta samhällsproblemen. Mona Sahlin har alla förutsättningar att formulera den politik som ger oss tillbaka en framtidstro för alla. Inte bara för de få som trängtar efter lägre skatter, större orättvisor och en allt mer cynisk framtid. Vi behöver i stället större värme och solidaritet. Så låt er inte luras av Reinfeldts budskap.