Till att börja med var det fyra personer som antog utmaningen att bli partiets nye ordförande efter Göran Hägglunds tio år som partiledare. Många trodde att Anko Acko Ankarberg Johansson som partisekreterare låg närmast att ta över efter Hägglund. Nu blev det inte så.
I slutspurten stod det istället mellan Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed, men efterhand som de olika partidistrikten kom med sina nomineringar insåg Forssmed att slaget om den åtråvärda partiledarposten var förlorad.
Allt lutar därför att Sverige om någon månad får sin tredje kvinnlige partiledare. Kristdemokraterna har hittills bara haft tre partiledare Birger Ekstedt, Alf Svensson, som innehade posten i hela 31 år (!) samt Göran Hägglund. Nu ska en ny kvast sopa och frågan är hur det tas emot.
Ebba Busch Thor har gjort snabb karriär mot partitoppen. Hon bor och är skriven i Uppsala, där hon från skolans årskurs 1 till 9 gick Livets Ords grundskola. Hon har studerat freds- och konfliktkunskap vid Uppsala universitet. 2010, som 23-åring, blev hon kommunalråd i Uppsala. Numer är hon oppositionsråd. Hon saknar riksdagsplats, vilket kan vara ett aber fram till att den luckan fylls igen.
I samband med att Mats Odell utmanade Hägglund som partiledare 2012 stödde hon den mer konservative Odell. Så vi kan i framtiden förvänta oss en mer markerad högerprofil från partiet och hon har tagit avstånd från delar av den mittenpolitik som präglat Göran Hägglunds ledarskap.
Om det vill sig illa kan de uppstå problem med partiets färdriktning om de två falanger som bär upp partiet finner att de har svårt att samarbeta. Dessutom med en partiledare som inte sitter i riksdagen.
Detta mot en bakgrund där Kristdemokraterna tycks befinna sig i ständig kris om att vara eller inte vara som riksdagsparti. I opinionsmätning efter opinionsmätning ligger partiet under fyraprocentsspärren eller i bästa fall över spärren med några decimaler. Vid valet 2014 fick partiet 4,6 procent av rösterna.
I många stycken har partiet under regeringsperioden förändrats från ett något dogmatiskt kristet parti till ett parti som kallar sig icke-konfessionellt, men som självfallet står på en tydlig kristen värdegrund.
Partiet jämför sig gärna med tyska CDU som kan ses som ett systerparti, ett parti som vid det senaste förbundsdagsvalet fick lite drygt 41 procent av rösterna. Siffror som KD bara kan drömma om.
Politikens värdegrund bygger på begrepp som familjen och traditionella kristna värden parat med en vilja till omtanke om de svaga i samhället. I alla fall utåt. Viss sekterism har till och från frodats gott i den interna partivärmen.
Det är inte heller någon hemlighet att en betydande andel av partiets väljarbas är hemmahörande i Livets Ord eller i Pingströrelsen. Inget ont i detta, men kan knappast anses som representativt för svenska folkets livsstil och värderingar.