Välfärden är inte gratis
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Dessutom finns det så många skatter. Kommunalskatter och bensinskatter.
Förmögenhetsskatter och hundskatter. Alkoholskatter och bolagsskatter. Ja, uppräkningen kan göras lång.
Nej, det vore naturligtvis mycket bättre om det inte fanns några skatter. Ja, missförstå mig inte. Fortfarande ska vi självfallet ha en bra skola, en fungerande sjukvård och en god omsorg för barn och äldre. Fattas bara.
Det som skiljer partierna åt är hur mycket skatter vi ska ha, och vad skattepengarna ska användas till. Om man tycker att folk ska slava nedtryckta och förtryckta av skatter, eller om de ska njuta ett fritt och rikare liv befriade från skattetrycket.
Det vore så enkelt att stanna här. Valet verkar så självklart. Om det inte vore för en liten, möjligen obetydlig, detalj: Hur och vem ska betala för välfärden?
Den kanske inte behöver betalas? Redan i dag värderas kvinnors arbete inom den offentliga sektorn lägre än mäns arbete inom den privata. Varför inte fortsätta på den vägen? Sämre löner för välfärdsarbetare ger genast lägre skatter.
Kanske var och en ska betala själv vad det kostar? När varje person betalar sin egen sjukhusvistelse behöver man inga skatter. Håller man sig bara frisk, så blir man också rik.
Kanske ska man bara betala på ett annat sätt? Det säger sig självt att det är roligare att betala en försäkringsavi än att få ett skatteavdrag, eller hur? Den totala kostnaden blir visserligen densamma, men fördelningen förändras. Betalar alla in samma försäkringspremie så får de rika en lägre avgift och de fattiga högre än i dagens skattesystem.
Till syvende och sist handlar det om vem som ska betala. För så länge vi inte inbillar oss att välfärden är gratis, så länge måste den betalas. Av någon verklig människa.
De rika och välbeställda kan ordna sina behov av vård och omsorg och skola genom privata lösningar. Ivrigt påhejade av den borgerliga högeralliansens systemskiftespolitik med sitt budskap om individens frihet, där friheten begränsas till dem som återfinns på samhällets solsida med bra jobb och god inkomst medan övriga ställs åt sidan.
Valet står inte mellan att betala eller inte betala. Valet handlar om ifall det är kvinnorna inom offentlig sektor, sjuka och arbetslösa, människor som lever på marginalen, som ska betala. Eller om vi tillsammans ska dela på kostnaderna, och låta de med goda inkomster dessutom betala en högre andel.
En orättvis fördelningspolitik är kontraproduktiv. Den leder till en urholkad samhällssolidaritet och till att människor fortsätter att passiviseras. Vi ser det redan i ett allt lägre valdeltagande i de förortsmiljöer som är mest utsatta av arbetslöshet, sämre skolor, sämre sjukvård och allmänt dålig samhällsservice. Vi får ett segregerat samhälle.
Därför måste tryggheten sättas i främsta rummet. I en trygg tillvaro växer människorna. Därför behöver vi våra skatter.