Stora fiskar äter små fiskar

Övriga2008-04-23 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Häromdagen skrev Bo Persson en insändare där han påpekar att vi vanligtvis vill att världen ska styras efter "folkrätten". Alltså principen om att stater inte skall blanda sig i varandras inre angelägenheter. Men samtidigt kritiseras Kina för att de inte lägger sig i hur exempelvis Sudan behandlar sin befolkning. Det är, menar Bo Persson, upp och nedvända världen.

Hur ska vi ha det med nationernas självstyre egentligen? Det som gör oss förvirrade är att uppfattningen om vad som är "folkrätt" förändrats. Det var en princip som uppkom i kölvattnet av Trettioåriga kriget och stadfästes vid Westphaliska freden 1648. Då accepterades principen om nationell självbestämmande och relationerna mellan länder fick ett konkret regelverk som sedan dess utvecklats rejält.



Men i en globaliserad värld, där nationsgränserna blivit allt mer obsoleta pratar allt fler om att vi kommit in i den Post-Westphaliska freden. Nu börjar "folkrätt" betyda "folkets rätt" att bestämma över sig själva. Principen om mänskliga rättigheter står över rätten för nationernas ledare att göra nästan vad tusan de vill med sina undersåtar.

Alla samhällsordningar är av övergående natur, men det finns en princip som inte förändrats över tiden, den som säger att stora fiskar äter små fiskar. Stater, företag, organisationer, individer och andra aktörer är ute efter att säkra sin välfärd genom att knapra åt sig av de nyttigheter man kan komma över.



Den som försöker förstå det som händer i samhället genom att utgå från att det är som en myrstack - där alla söker efter den bästa lösningen för helheten - blir lätt besviken. Det är mer förklarande att tolka världen som en stor köttgryta där hungriga bestar kämpar om att få den mest närande platsen. Då faller pusselbitarna bättre på plats.

USA är exempelvis inte i Irak enbart för att de ville få bort en diktator som hotade sin omgivning och var en krigisk despot. De har framför allt kommit dit för att lägga vantarna på naturresurserna. Det är ett led i en slutuppgörelse om den rara resursen olja. Med demokratisk omvandling som bräckjärn.



Och en svensk statsminister kritiserar Kina lagom mycket för att kunna skryta om sin kamp för mänskliga rättigheter, men gör inga framstötar som riskerar svenska företags möjligheter att skriva feta kontrakt. Därvidlag spelar det ingen roll vilket parti som har makten. De är alla lika angelägna om att det ska finnas fina köttbitar i grytan även framöver.



Frågan är hur vi medborgare ska förhålla oss till folkrätten. Det är lätt att se hur vi tjänar på att vi håller hårt på principen om att den ska innebära nationellt självbestämmande. Vi är själva en liten svag randstat som lätt skulle kunna bli slukad av någon imperialistisk glupulv som i framtiden har vägarna förbi.

Men vi kan också föreställa oss om framtida makthavare hävdar att de har rätt att skriva oss på näsan om hur vi ska leva våra liv, som börjar inskränka våra rättigheter att bestämma över oss själva. Då kan vi ha nytta av att hävda en princip om folkets rätt till yttrandefrihet, organisationsfrihet, åsiktsfrihet och alldeles vanlig frihet.

Frihet att använda internet hur fan vi vill, frihet att blanda vårt kaffe med kron, frihet att sjunga fräcka visor och frihet att skjuta en julhare. Och frihet att försvara oss om stora fiskar försöker äta små fiskar.

Läs mer om