Rör inte F21 och Arvidsjaur!
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det talas om att F21 i Luleå ska läggas ner och att jägarutbildningen i Arvidsjaur ska flyttas till Boden. Utan F21 skulle Sverige norr om Vänern vara utan ett flygförband. Detta sedan både Östersund och Söderhamn lagts ner. Ett förslag som verkar föga genomtänkt.
En nedläggning av F21 kan knappast vara försvarspolitiskt motiverad.
Det måste vara ekonomer som sitter och petar i debet och kredit. För dem känns Luleå avlägset utifrån en Stockholmshorisont.
Jägarutbildningen i Arvidsjaur har betytt mycket för bygden och för ökad livskraft. Det vore märkligt om man plötsligt bestämde att utbildningen ska flyttas till Boden.
Visst finns det anledning för försvaret att se över sina kostnader, men det får inte i alla lägen motverka för försvaret viktiga lokaliseringar. Som Arvidsjaur, en utmärkt plats för att utbilda jägarsoldater eller flygflottiljen i Luleå, som behövs i Nordkalotten och med tanke på ett snabbt upprustande Ryssland.
Sedan vet vi alla att den gamla svenska hotbilden österut med ett massivt invasionsförsvar är ett minne blott. Vårt försvar har bytt kostym. Och det raskt. I dag handlar det om insatsstyrkor och en stående utlandsstyrka. Allt färre behövs i försvaret. På gott och ont.
Traditionalisterna vill gärna se ett fortsatt starkt försvar medan de som hittat färdriktningen i den nya säkerhetspolitiska verkligheten hellre ser till kvalitet, utrustning och beredskap än till antalet huvuden och förband i den nya försvarsorganisationen.
Uppvaknandet kom säkert något plötsligt för de många kommuner som förlitat sig på att just deras militära förband skulle finnas på plats i all evighet, men också för många anställda inom försvaret som sett svensk försvarspolitik cementerad för all framtid. Den stora nedläggnings- och omstruktureringsvågen är ännu inte färdig om man ska tro de besked som nu lämnats.
En tröst för de kritiska är att Sverige inte är ensamt om att skära i försvarskostnaderna. I samtliga länder i Västeuropa har en anpassning skett till den nya tidens krav och förutsättningar. Det moderna svenska försvaret ska kunna möta nya hot från terrorgrupper över it-sabotörer till att medverka vid akuta flyktingsituationer i samband med lokala krig eller vid naturkatastrofer.
Vårt nya försvar blir därför mer specialiserat och mer internationellt inriktat än tidigare. Det som sker är inget hasardspel med svensk säkerhetspolitik, utan en nödvändig anpassning till den säkerhetspolitiska verklighet som omger oss.
Kostnaderna för förvaret har trots förändringarna legat i stort sett konstant under de senaste åren. I andel av BNP har omkring två procent gått till försvaret. Det är sannolikt därför vi ser dessa nya drastiska förslag, men rör inte F21 och Arvidsjaur.