Opinion och VM-fotboll
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Opinionsmätningarnas resultat analyseras också sönder och samman. Nu ska alla veta att det är på valdagen som allt gäller liksom på matchdagen i VM, inte vad ett opinionsinstitut har lyckats få fram tre månader före valet eller en expert någon timme före avspark.
Opinionsmätningarna har tyvärr fått allt större betydelse för partiernas sätt att agera. För hur många gånger de än sägs från partihögkvarteren att opinionsmätningarna inte är så viktiga, så styr de ändå viktiga delar av det politiska vardagsarbetet. Det gäller att ligga snyggt i mittfåran och att hela tiden hålla upp ett fuktigt fingret för att känna av hur vinden blåser. I valtider, då nervositeten är på topp, naturligtvis än mer än under politiskt lugnare perioder.
Därför är det knappast bara glada miner hos folkpartiet just nu. När partiet tappar 2,5 procent i ett enda nafs, mindre än hundra dagar före valet, blir det förstås oro i leden. Lars Leijonborg har knappast rosat den politiska marknaden den senaste tiden. Folkpartiet har tappat både socialliberalismen och sin politiska profil. Allt för högeralliansen och ett mycket eventuellt maktskifte.
Samtidigt ska konstateras att den borgerliga kannibalismen fortsätter. När folkpartiet minskar är det något annat borgerligt parti som tar för sig. I detta fall Fredrik
Reinfeldts moderater.
En valseger kan självfallet inget parti, eller allians, ta ut i förskott. Det blir hårt jobb ända fram till valdagen. Det framstår som allt tydligare att de fyra borgerliga partierna har svårt att övertyga om sin regeringsduglighet. Överens är man, men till en gräns. I viktiga frågor drar man samtidigt åt olika håll. Det förhållandet har varken Högfors eller Bankeryd kunnat ändra på.
Egentligen inte så förvånande. De gånger de borgerliga partierna haft regeringsansvaret har de inre stridigheterna ofta skett inför öppen ridå. Oenighet och revirstrider förlamade regeringsarbetet. Sådant är svårt att tvätta bort.
Valet i höst blir en rysare och utgången är oviss. Dels beroende på att socialdemokraterna sitter med flera trumf på hand medan den i förtid segerrusiga högeralliansen nu tappar fart.
Den höga arbetslösheten är självfallet ett bekymmer, men trenden just nu är trots allt borgerlig kritik, att den öppna arbetslösheten är på väg ner. I farans riktning ligger också räntehöjningar, redan denna vecka.
Med den relativt höga arbetslösheten och den mycket låga inflationen vore en sådan åtgärd märklig och i sämsta fall kontraproduktiv, men har man redan diskonterat en räntehöjning lär den också komma.
Samtidigt kan regeringen med rätta slå sig för bröstet för att landets ekonomi går bra. Något som kan bli avgörande den 17 september.