Noteringar från Almedalen
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Och det är stor brokighet. Thomas Di Leva såg som vanligt ut som en glad glasstrut. Det är inte så konstigt med tanke på att hans mormor lär ha ägt en glasskiosk. Jag modererade en debatt om för- och nackdelar med svartarbete mellan Mats Odell och Marie Söderqvist. Det fanns intressanta nyanser i Odells framställning värd en krönika, exempelvis om "arbetsbyten" är detsamma som svartjobb.
Och så sade jag hej till Svenskans redaktör samt bytte några ord om Göran Perssons nya jobb med TV4-reportern Ulf Kristoffersson. Jag deltog i en diskussion med Alliansens ungdomsförbund där de klagade över det åsiktsmoratorium som deras partier försökt införa som gör att de yngre börjar skruva på sig av otålighet. När leder den irritationen till en explosion?
Pratade med antinyckelhålsrörelsen som hävdar att fetmaepedemin bland annat beror på felaktiga kostråd. Vi ska ge fan i potatis och bröd och pasta utan äta fet mat och sådant som växer ovan jord. Oerhört intressant och möjligt att göra läsvärda artiklar om.
Sedan var jag med i en panel med bland annat Anders Wikman om EU:s klimatmål. I publiken upptäckte jag Arbetets redaktör Bo Bernhardsson.
Men stopp ett ögonblick.
Arbetet finns inte längre. De gick i konkurs. Nä, just ja. Bernardsson är numer riksdagsledamot och redaktör för socialdemokraternas teoretiska organ Tiden.
Då slår det mig plötsligt att jag inte sett en enda socialdemokratisk redaktör i Almedalen. Inte ens igår när Mona Sahlin debuterade. Inte en käft från Arbetarbladet eller Sydöstran. Piteå-Tidningen och Norrländska Socialdemokraten verkar också vara borta från Almedalen.
Men Dala-Demokraten då? Verkar inte så. Greider odlar sin trädgård och Sofie Wiklund ägnar sommaren åt att åka runt i småbyarna och skriva små lokala betraktelser, ett genidrag förvisso, men borde inte någon av DD:s vassa pennor och tungor vara här?
Jag spanar ivrigt efter Jan G Andersson, Östra Smålands legendariske tidningsman, som skulle skänka Donners Plats sin pondus och borde vara en nyttig inspiratör för den flock av unga socialdemokratiska bloggare och sugna kommunikatörer.
Kanske kan man upptäcka Kenneth Jonsgården då? Han skriver i alla s-tidningar och skulle göra stor nytta på seminarierna med sina breda kunskaper.
Jag fortsätter att spana efter sosseredaktörer. Någon har sett Widar Andersson från Folkbladet. Och han bloggar dessutom från Almedalen.
Annars verkar det som stället är rensat på sosseredaktörer från de viktiga och opinionsbärande lokalbladen.
Kanske har de taskig krigskassa.
Kanske har de semester.
Kanske har de försökt boka hotell veckan innan evenemanget börjat och därför haft att välja mellan vandrarhem eller att stanna hemma. Kanske är de inte intresserade av att blanda sig med det kindpussande packet av propagandamakare och särintressen. Men å andra sidan. Det finns fler unga socialdemokratiska bloggare här än det totalt sett finns socialdemokratiska tidningar nuförtiden. Som berättar vad som händer på plats. Som intresserar sig för det som egentligen händer.