Klassklyftor i sommarland
LEDIGHET. Nu är sommaren som vackrast. Midsommarhelgen är den självklara porten till högsommaren och semestern. Kommande lata dagar i hängmattan eller i aktiviteter för nya upptäcktsfärder väntar runt hörnet.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Till att börja med handlade det om två veckors betald semesterledighet. 1951 kom lagen om tre veckors semester, en reform som var fullt utbyggd 1953. Sedan har semesterperioden byggts på i fortsatta etapper. 1965 förlängdes semestern till fyra veckor och från 1978 gäller lagen om fem veckors semester.
Gott och väl, men samtidigt är det allt fler i samhället som inte har råd att resa på semester över huvud taget.
Det är ju nu de flesta av oss ska ladda batterierna inför en mörk och dyster höst och en lång vintern. Om sommarutsikterna är ljusa för många är semestertider dystrare för andra. Trots att alla ekonomiska kurvor pekar åt rätt håll är det tyvärr svårt för många LO-familjer att få ekonomin att gå ihop så att det räcker till en semesterresa.
Vi har fått ett sommarens tvåtredjedelssamhälle. De som har råd använder semestertiden till resor och äventyr. Medan den tredjedel, som inte har råd, sitter hemma och längtar till det som så många andra upplever som en del av en viktig livskvalitet.
När det är semestertider stängs dessutom mycket av den närservice som de som tvingas vara hemma har behov av. Fritids och andra barnaktiviteter dras ner till ett minimum eller stängs. Skillnaderna måste kännas extra hårda för de barn vars kompisar drar iväg på semester medan de själva får gå hemma i sysslolösheten.
Andelen LO-medlemmar som inte kan resa på semester eller som har sommarstuga ökat. I dag säger sig en fjärdedel av LO-hushållen inte ha denna möjlighet. Och en sjättedel av samtliga fackanslutna.
Det innebär att minst 300 000 barn inte får möjlighet till den rekreation som en semestervistelse innebär. Klasskillnaderna finns i vårt samhälle och tycks öka. Ett förhållande som framför allt drabbar barnen, men självfallet också de många vuxna som ska förklara för sitt barn, att pengarna inte räcker till en semester.
Den grupp som har störst behov av att komma bort från den grå vardagens slit och ständiga bekymmer för hur de ska få pengarna att räcka fram till nästa löning har svårast att göra så.
Socialdemokraterna kan just nu glädja sig åt att ha en stabil väljaropinion kring 40 procent i ryggen. Det var några år sedan sådant kunde noteras. Orsaken till opinionsframgången är förmågan att ha skapat förtroende för viljan att föra en rättvis och välfärdsinriktad politik.
Göran Persson kan formulera det som människor känner och man litar på vad han säger. Därav det goda stödet.
Under tiden försöker moderaterna åter lansera sitt systemskifte. Frihet från den gemensamma välfärden är vad som predikas. Istället ska vi ha ett samhälle, där den enskilde som har möjligheterna och de ekonomiska resurserna alltid får försteg före den som har svårare att hävda sig. Rättvisa blir en fråga om hur stor plånbok du har. Inte något för var och en efter de behov man har av vård, omsorg eller utbildning.
Politikens uppgift är att skapa ett så gott samhälle som möjligt för alla. Inte ställa medborgare vid sidan. Den nya fattigdomen märks inte minst i semestertider.