Hoten mot rättvisan
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När ett brott begås borde det vara en självklarhet att den som har sett och noterat vad som inträffat också anmäler detta till polisen och i ett senare skede ställer upp som vittne vid påföljande rättegång. Under de senaste tio åren har de som vägrar att vittna mer än fyrdubblats. Antalet domar för övergrepp i rättssak har tiodubblats under samma tidsperiod. En oroväckande utveckling, och ett ökande problem och ett hot mot rättssäkerheten.
Polis- och åklagarmyndigheten menar att mycket bottnar i att allt fler vittnen och målsägare hotas inför en rättegång. I synnerhet gäller detta kvinnofridsärenden och mål som handlar om den organiserade brottsligheten.
Självfallet kan inte samhället tolerera att vittnen tystas och misstänkta brottslingar därmed släpps fria i brist på bevis. Eller att poliser och åklagare förföljs och trakasseras för att det gör sitt jobb. Lagstiftningen för en fungerande rättstrygghet måste skärpas. Varken den nuvarande eller förra regeringen sitter förvisso inte med armarna i kors, vilket den borgerliga alliansen vill få oss att tro. Istället tas initiativ.
Det finns redan regelverk för att skydda vittnen. Redan videofilmas vittnesförhör så att människor inte behöver konfronteras med den brottsmisstänkte. Målsägarbiträden har blivit allt vanligare liksom frivilliga vittnesstödjare.
För att trygga arbetsmiljön för dem som har sina dagliga gärning vid våra domstolar måste inpasseringskontrollen skärpas innan allmänheten släpps in som åhörare vid en rättegång. Det får inte vara så att åhörare applåderar och stödjer en person som är åtalad för ett allvarligt brott. Brottsoffer och vittnen måste få möjlighet att vistas avskärmade från de åtalade. Människor som utsätts för hot måste få skydd.
Ja, listan på åtgärder kan göras lång. Överfallslarm, övervakningskameror och fler ordningsvakter är ytterligare åtgärder som måste till.
Samtidigt måste det vara ett oavvisligt krav att allmänhetens och medias möjligheter att på plats följa rättegångar inte inskränks. Det gäller att balansera eventuella hotbilder mot den demokratiska insyn som grundbultarna i vårt rättssystem.
Å andra sidan måste vi alla förstå att det är nödvändigt att samhället reagerar skarpt när övergrepp i rättssak blir allt vanligare. Det får aldrig gå så långt så att de som hotar för övertag i sin ambition att undergräva rättstryggheten.
När hot och våld används för att tysta vittnen är detta ett hot mot grunderna för rättssamhället och mot demokratin.
Då måste också samhället sätta ner foten. Och det med kraft.