Han som vill ta över
politik. Fredrik Reinfeldt ger ett sympatiskt intryck. Han lockar folk som vill lyssna, men frågan är hur mycket ren och skär opportunism som ligger i den mediala moderata vänstersvängen i politiken. Hans tal i Almedalen var förutsägbart: kritik mot socialdemokraterna och uppslutning kring den borgerliga högeralliansen. Inte så mycket konkret i sak, mer teflonsnack. Alla kan på något sätt hålla med, men vad vill karln innerst inne?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Visst kan man tala om sig självt som ett nytt "arbetarparti", men när den egna politiken i praktiskt handlande ser ut som den alltid gjort försvinner trovärdighet likt trollerinumret.
Med verbal skicklighet har Reinfeldt förvisso dragit till sig allmänborgerliga väljare, men knappast från vänsterblocket. I dag är moderaterna större än de tre övriga partier som ingår i den allians som säger sig vilja överta makten den 17 september. Bara det kan skapa spänningar när valrörelsen börjar på allvar.
Fredrik Reinfeldts utspel har varit många; måttliga skattesänkningar istället för de 130 miljarder som det tidigare talats om, försiktigare förändringar i arbetsrätten än den masslakt på lagstiftningen som partiet tidigare förespråkat. Han tycks hålla fingret uppe i luftlagren för att känna av opinionerna och sedan anpassa sig till det som för dagen låter bäst.
Denna förändring av den politiska inriktningen i det moderata partiet mottas inte enbart med applåder. Under Fredrik Reinfeldts ledning har moderaterna gått åt vänster, heter det i det interna missnöjet. Den moderata profilen håller på att suddas ut, heter det vidare. Men hur är det egentligen?
Klart är att Fredrik Reinfeldt med kosmetiska knep strävar mot att profilera om sitt parti till något som det innerst inne inte är. Å ena sidan betonar Reinfeldt de traditionella moderata frågorna, å den andra uppvisar han en mer kompromissvillig hållning. I alla fall gentemot sina borgerliga partiledarkolleger. Han vill vara alla till lags och har därmed lyckats dra över allmänborgerliga väljare till sitt parti på bekostnad av sympatier för både centern och kristdemokraterna. Leijonborg har hittills klarat sig hyggligt, men hans folkparti har börjat dala i opinionsmätningarna.
Högeralliansen håller enbart ihop för att de vill ha makten. När det kommer till kritan har man motstridiga åsikter i de flesta viktiga frågor.
Ser man till verkligheten är sanningen att moderaterna fortfarande förordar skarpa skattesänkningar och kraftigt sänkta bidragsnivåer åt de som redan har det gott ställt, på bekostnad av de allra svagaste i samhället. Så det kom inte som någon överraskning att partiet vill försämra sjukersättningen.
Skalar man av den nymoderata politiken utanverket, så finner man snart de gamla kända argumenten om sänkta skatter och sämre bidragsnivåer. Allt i en brygd som skulle öka klyftorna och minska tryggheten.