Håll fingrarna borta från CSN
STUDIELÅN. De mindre partierna i högeralliansen kämpar på för att hitta egna profilfrågor för att därmed nå ut i media. Ibland finns ett drag av desperation över utspelen. Senast är det centerpartiets partisekreterare Anders Flanking som vill lägga ner Centrala Studiestödsnämnden (CSN).
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Någon sanning finns i detta, men man får går flera år tillbaka i tiden för att hitta de alltför långa väntetiderna. Då kunde det ta en halv termin innan studiemedlen började trilla in i brevlådan, vilket självfallet måste ha varit ett stort irritationsmoment för dem som ska köpa studielitteratur, betala hyran och köpa mat för dagen.
I dag har CSN utvecklats till att en väl fungerande myndighet med en avsevärd kunskapsbas om det den sysslar med. En kompetens som bankerna knappast besitter.
Syftet med CSN:s arbete är självklart gott; att fördela studiemedel till landets studenter. När man nått den administrativa förmågan för att nå detta mål finns det egentligen ingen som helst anledning att lägga ner CSN.
I slutet på 1990-talet hände det inte alltför ofta att studerande som sökte kontakt med CSN sällan eller aldrig kom fram till en handläggare, telefonerna var oftast blockerade. För att öka tillgängligheten tillskapades en informationscentral i Kiruna som i dag har omkring 100 anställda. I dag är det smidigt att få sina frågor om studiemedel besvarade.
Centern brukar ju säga att hela Sverige ska leva och att de slår vakt om glesbygden. Då känns kravet på nedläggning CSN något malplacerat. Något större stöd tycks partiet inte heller ha bland allianskollegerna. Samtliga övriga partier ställer sig frågande inför en nedläggning av Centrala Studiestödsnämnden. Så förhoppningsvis stannar detta vid ett politiskt hugskott, men säker kan man aldrig vara.
I grunden är dagens modell att föredra framför en lösning där bankerna ska få ansvar för studiemedlen. Nu finns robust och generellt studiemedelssystem, varför i all sin dar skrota det?
Banker intar säkert en tuffare attityd till både utlåning och återbetalning av studiemedel. Detta även om statens skulle in som garant för lånen. Risken är då att många ungdomar tvekar att ge sin in på högre studier.
Alla kan nämligen inte luta sig mot ekonomiskt stöd från solida föräldrar. I förlängningen kan systemet drabba ungdomar från ekonomiskt svaga hushåll. Högskolan blir då en medelklasskola.
Trots att nya högskoleorter tillkommit under de senaste åren är det fortfarande bara två av tio ungdomar från traditionella arbetarhem som går vidare till högre studier.
Skälen till detta är flera. Många har inte den studievana som krävs för högskoleutbildning, andra har inte de ekonomiska möjligheterna.
Alla kan eller vill inte skuldsätta sig.
Ju närmare man har en högskola, desto större chans att man tar steget till en utbildning. Då spelar studiestödet också roll. Detta kan bryta något av den segregering som fortfarande vidlåder den högre utbildningen.
Samtidigt har vi ett samhälle där högre studier allt oftare är ett måste för att få ett hyggligt arbete, så krångla inte till det med studiemedlen.
Sedan finns det säkert fortfarande en del att göra för CSN ska fungera ändå bättre, men det kan lösas på annat sätt än att landets banker tar över verksamheten. Dessutom kan den som så vill redan i dag låna pengar på banken för sina studier.
Bild från en högskole/studerandemiljö:
Bildtext:
Centerpartiet vill lägga ner Centrala Studiestödsnämnden och låta bankerna ta över.