Hägglund letar lyftet
INSTITUTION. De ljusa sommarkvällarnas Gotland verkar som en magnet. Sommarön lever upp. Turisterna gör att det blir extra klirr i kassorna. En kort sommarvecka är bokad för politik och samhällsfrågor. Det började en gång med Olof Palme och är i dag en institution.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inte minst kristdemokraternas Göran Hägglund som nu alltmer klivit fram i skuggan av legendaren som kd-ledare; Alf Svensson.
I sitt Almedals-tal gjorde Hägglund inga nya utspel. Det blev istället mycket en repris av det vi hörde från partiets riksting som avslutades i Göteborg i lördags. Det handlade alltså om fastighetsskatten och om hur eniga den borgerliga alliansen är. Lite om familj, landsbygd och storstad.
Det goda med Hägglund är att han i sin retorik ändå tycks ha tagit över den socialliberala politik som tidigare kännetecknat både folkpartiet och centerpartiet. Lite mer radikal än tidigare, men kvar i traditionell kd-politik. Värdekonservativ toppad med försiktig borgerlig radikalism i vissa frågor.
Göran Hägglund hukar alltför mycket under trycket från den absoluta enighet som måste gälla inom den borgerliga högeralliansen. Det finns ytterst litet utrymme för egna utspel och egna hjärtefrågor. På så sätt blir också den egna politiska profilen utslätad. Hägglund famlar efter sitt politiska lyft, men har svårt att hitta det.
I morgon, onsdag, kommer istället det riktigt stora tillfället för högeralliansen.
Den vid det här laget banala uppställningen av fyra borgerliga partiledare för fotografering i Almedalens skugga. Utåt visar de fyra en glättig och följsam enighet under tillrop som "Glatt", "Trevligt" ,"Och tänka sig att vi är såå sams".
På tu man hand är enigheten inte alltid lika stor. De borgerliga partierna spretar åt olika håll i de flesta frågor, men det vill man förstås inte erkänna så här drygt två månader innan den 17 september. Det gäller att hålla ihop och alltid tycka motvals mot vad socialdemokraterna tycker och säger.
I det ständiga solskenet i Visby och Hägglunds mer skugglika uppenbarelse kan ytterligare en sak noteras från den gotländska horisonten. Det har aldrig varit så många seminarier som under denna Almedalsvecka. Omkring 470.
Själv besökte jag ett par av dessa under måndagen. Här satt ett handfull närmast sörjande och svettades i värmen. Organisations- och politiker-Sverige har tillsammans med omkring 400 ackrediterade journalister håller just nu sin stora firmafest.
Mycket sägs. Mycket diskuteras. Somligt kommer att påverka den politiska utvecklingen, det mesta kommer att försvinna i glömska.
När sommargotlänningen OIof Palme inledde sina Almedals-tal från ett lastbilsflak i slutet på 1960-talet var han ensam. Snart ville alla partiledare vara med. Sedan har det varit lite upp och ner med partiledardeltagandet.
Almedalen har utvecklats till ett hyggligt trevligt sommarjippo, för de invigna och inbjudna men den politiska tyngden kan ibland ifrågasättas. Den riktiga valrörelsen inleds inte i Almedalen, kanske en del av mobiliseringen.
Göran Hägglund försökte i alla fall nå fram. Huruvida han lyckades får vi snart veta när alla dessa opinionsmätningar trillar ner i slutet på månaden.
Samtidigt är det alltid bra att vara först på plan, då intresset och orken hos media är som bäst. Göran Persson och Göran Hägglund har haft förmånen att ha framträtt tidigt under politikerveckan. Då får man det stora genomslaget. Det är alltid sämre för den som ska tala i slutet av veckan. Maud Olofsson får det svårt på fredag. Särskilt om högtrycket ligger kvar över Gotland.